Ejes tvåspråkighet har tagit ett jättesprång den här vintern. Tidigare har det verkat som att hans tyska varit svagare än svenskan, han har pratat med supersvensk accent och ordförrådet har inte verkat vara det bästa direkt, men nu börjar tyskan komma ifatt. Ordentligt. Plötsligt hör vi honom föra långa resonemang med de tyskspråkiga kompisarna och fröknarna på förskolan säger att han pratar minst lika bra som barnen med bara tyska som modersmål. I vissa fall bättre.
Något som fascinerar mig är hur duktig han är på att skilja på språken. När jag kommer och hämtar honom på dagis och han rusar fram för att berätta om något spännande så börjar han ofta på tyska, för att sedan mitt i meningen liksom komma på att det är mig han pratar med och då snabbt byta till svenska. Och i sammanhang där han både har svenskar och tyskar omkring sig är han verkligen en språklig kameleont - en mening tysk, nästa svensk. Beroende på vem han pratar med då, alltså.
Ibland hör vi några tyska ord smyga sig in när han pratar svenska. Ofta småord – han byter till exempel nästan alltid ut som till det tyska wie (jag vill göra wie han). Och vissa ord, som är nästan likadana på de två språken, envisas han med att säga på tyska. Han vill tanza, inte dansa. Eller gå uppför trappen, inte trappan. Och han vägrar att sätta på sig sin hjälm när vi ska cykla, "för det heter ju faktiskt HELM mamma!". Men förutom det är hans svenska verkligen svensk, och tyskan tysk. Himla ballt ändå, va?
(Och ja, han biter på tånageln på bilden. Vi jobbar på han ska sluta med det.)
Så fint med tvåspråkighet ju! Jag har många kompisar som är tvåspråkiga (finska och svenska), och om/när vi får barn ska min man (som är tvåspråkig) prata finska med vårt barn. En sådan gåva att ge barnet, och även om de som små blandar in vissa ord på ett skojigt sätt, så lär de ju sig språket "automatiskt", får en HELT annan känsla för det.
SvaraRaderaVad härligt! Jag längtar efter att höra Edith prata lite längre meningar än dom hon pratar nu. Som består av ett ord i taget.
SvaraRaderaVilka språkgenier era barn kommer bli! :)
Jessica: Ja! Det finns så många fördelar med tvåspråkighet (som att de tydligen blir bättre på att göra två saker samtidigt än vanliga enspråkiga), känns fint.
SvaraRaderaSandra: Men era då! Blir inte de trespråkiga? Fatta coolt!
Great wоrk! That is the type of info that are ѕupрosed to be shared
SvaraRaderaаcross the net. Shame оn Gоoglе
for no longeг positіoning this submit hіgher!
Ϲome on over аnd sеek advice from my site
. Thanks =)
Mу wеb blοg: silk'n
Jag har en elva-arig tös som bor med sin mamma ( min f.d hustru ) i Stockholm.
SvaraRaderaHon tycker mycket om Berlin och har inte börjat läsa tyska i skolan men jag har tjuvstartat och gjort mitt bästa för att hon ska lära sig tyska. det gar ganska bra.
Tyska och engelska bör man behärska.
Där vi bor i Öst finns inte en människa som kan ett ord engelska, bra tycker jag.
Asså det är så imponerande hur de tar in de små liven! Vilket geni Eje! Hoppas på att engelskan sitter kvar någonstans där hos Timnah. Hon hade ju "oturen" att flytta hem precis när hon börjat behärska språket. Men det får bli fler chanser! ;)
SvaraRaderaJohan: Hon kommer ju ha världens försprång sedan med tyskan! Det blir nog toppen.
SvaraRaderaAnnelie: Ja, visst är det coolt ändå? Skulle inte förvåna mig om Timnah ändå har lite engelska kvar i sig på något sätt...
Johanna, Jag är nybiven far och jag är sa oerhört glad över att hon far privilegiet att växa upp i Berlin.
SvaraRaderaJag läser att du är sa stolt över dina barn och vilken förälder är inte det ?
Berlin är en fantastisk stad för barn,
Min elva-ariga dotter ( hon bor med sin mamma i Stockholm ) som var här i en vecka tyckte det var väldigt roligt att bara ga omkring eller sitta pa Starbucks med sin iPad,
Kaufhof vid Alexanderplatz och bokvaruhuset Dussmann gillade hon ocksa.,