Men åh, februari liksom. Kan inte den här månaden och den här vintern bara vara slut nu? Och alltså, jag vet att jag knappast har något att klaga på - jag har ju ändå haft det fint i Thailandssolen i nästan tre veckor för inte så länge sedan - men jag PALLAR inte mer vinter! Det är så grått, grått, grått. Överallt grått.
Och i dag var det söndag dessutom. Söndag i Tyskland. Allt är stängt, tomt på gatorna, tomt i lekparkerna. Alla tyska vänner och deras barn umgås med sina föräldrar och syskon och syskonbarn och fastrar och morbröder och gud vet vad. Upptagna med att äta bouletter och surkål. Och käsekuchen till efterrätt.
Och här sitter jag, en vinterdeppig utlandssvenska utan varken bröder eller brorsbarn i närheten och tycker synd om mig själv. För jag vill ju också hänga med min familj. Det är ju sånt gråmulna söndagar i februari är till för. Eller?
Ja ni. Ibland smäller längtet till. Berlin är en fantastisk stad att leva i (förutom på söndagar i februari, då), men i dag är det jäkligt synd att den inte ligger i Sörmland eller så.
Har precis hittat hit och börjat läsa igenom ditt arkiv :) Väldigt kul och intressant att läsa om en utlandssvenska i en annan stad (då jag själv bor i LA sen 7 år), och jag känner så väl igen mig i denna typen av inlägg. Ibland slår hemlängtan bara till!
SvaraRaderaHej Mim och välkommen hit! Och ja, längtan... Ibland känns den långt borta och allt är frid och fröjd, ibland drar och sliter den i hela mig.
SvaraRadera