Det blev vinter igen här. Snöoväder och sånt, och en ny vända förkylning på det. Som för att testa oss alla glåmiga, dödströtta, nersnorade, täckbyxetrilskande, soltörstande människor lite extra. Bara en sista gång för att se hur vi reagerar.
Hoppas jag i alla fall. Att det är sista gången.
Ah well. I dag var det i alla fall föräldrapåskpyssel på dagis. Det gav ju lite vårkänslor ändå, menar jag. Pysslet gick ut på att vi skulle, med allsköns attiraljer och i äkta tysk pysselanda, förvandla en burk till en påskkyckling. Ihop med de andra föräldrarna bara, inga barn – om jag fattade allt rätt så ska förskolefröknarna lägga i ett påskägg i kycklingburken och sedan gömma alltihop, och så får barnen leta efter sin förälders mästerverk.
Det var nästa helt tyst under pysslet. Inte en tryckt tystnad, alla var bara så jäkla koncentrerade. Pyssel i Tyskland alltså. Allvarliga grejer.
Jag gjorde en rastafarikyckling och alla frågade om svenska kycklingar ser ut så. Jag svarade ja.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet verkar som om vintern aldrig tar slut. Jag blir galen. Berlin kan vara riktigt outhärdligt.
SvaraRaderaEnda gangen jag gar ut är när jag till min Nettobutik som ligger ett hundra meter ifran.
Nej, nu far vintern banne mig ta slut. Dessutom är L i Lissabon sa
tillvaron är inte alltför munter.
Jag hoppas också det är allra sista gången för i år. Tålamodet räcker inte för mycket mer.
SvaraRaderaBra kyckling där tycker jag!
Johan: I dag är det sol i alla fall. Vi får trösta oss med det : )
SvaraRaderaSandra: Tack! Dreads kändes som det enda rätta.
Tjusig kyckling! Alla som någon varit i Sverige vet ju att det är precis så en kyckling ser ut :)
SvaraRadera