Imorgon blir en svår dag

Jag kan knappt röra mig. Och då är jag bara trött i musklerna än så länge, när träningsvärken kommer blir det inte nådigt. Det känner jag redan nu. Ojoj.

Vi fick nämligen för oss att sätta igång dagen med lite klättring i dag, R och jag. Himla kul grej, absolut, men frågan är hur smart det var. Jag menar, vi ska ju ändå ta hand om två barn nu. Bära runt på dem och klä på dem och sånt. Och, åh du gode, åka till MACHmit i morgon och klättra runt i en labyrint. Det kommer att bli en utmaning, I tell you.

Men, bortsett från det osmarta i det hela och chocken jag gav min otränade kropp vill jag ändå slå ett slag för klättring. Kul sport ju! När jag var som mest igång i morse kände jag mig lite som spindelmannen (obs att jag bara tog mig upp för de lättaste och näst lättaste banorna) – och det är ju trevligt att känna så efter år av graviditetsmagar och på tok för lite tid i gymmet. Om jag såg lika smärt ut som jag kände mig? Eh, jag tror nej. Men sånt ska man inte tänka på.

Vi klättrade på Der Kegel här i Friedrichshain. Priset är 6 euro per gång, 4,50 före klockan tre, och det går jättebra att ta med sig barn, åtminstone om de är tillräckligt stora för att klättra de med (och förstå farorna förstås), eller tillräckligt små för att kunna hänga bredvid utan att vilja springa runt för mycket. Isa satt och tittade på i dag och det var flera barn i sjuårsåldern som var där med sin fritidsledare (eller gympalärare kanske?) och som såg ut att ha det jättekul. Om något år eller så tar vi med oss Eje, helt klart.