Ibland tänker jag att HERREGUD VAD ENKELT ALLT SKULLE VARA om vi bodde i Sverige. Vad mycket energi jag skulle kunna spara bara genom att förstå allting från början, vara kulturkompetent, språkkompetent.
Deklarationen liksom – plättlätt. Fylla i försäkringskassepapper – nema problema. Att reklamera en vara som inte fungerar – som en lek. Jag skulle aldrig klaga, intalar jag mig själv. Skulle bara vara så tacksam över att allt gick att göra på SVENSKA. Som jag kan så himla bra.
Istället krävs nu, i min tyska vardag
- en timmes avkodning så fort jag får ett brev från en myndighet (för även om min tyska är helt okej nu så behärskar jag icke byråkratityska).
- en koncentration så djup under föräldramötet att jag skulle behöva sova en timme efteråt (en del föräldrar pratar så mycket dialekt att jag inte hänger med, eller så snabbt, eller både och).
- tio minuter för att få till ett grammatiskt korrekt sms.
För att bara ta några exempel.
Håhåjaja. Pepp mottages tacksamt.
Tänk vilken större livserfarenhet du får och vad du blir bra på problemlösning och utmaning, mot oss som alltid gör allt som vi alltid har gjort. Berikat liv!
SvaraRaderaHahaha! Jag känner igen det där! Även om jag inte har några problem med spanskan, så tänker jag alltsom oftast att åh, vad mycket enklare det här skulle varit i Sverige. Vilket byråkratiskt ärende som helst här involverar stämplar, långa köer på kontor, fysiska papper, underskrifter, fingeravtryck.... Och så vidare i all oändlighet.
SvaraRaderaTja, då har Du inte varit med om att försöka få ett nytt svenskt pass efter att det gamla gått ut. Där stod jag i Helsingborgs polisstation med utgånget svenskt pass + ID-kort, med tyskt körkort, tyskt Aufenthaltserlaubnis (gammalt men icke expirerat), med 2 dagar gammal Meldebescheinigung von Ortsamt. Poliskvinnan bakom luckan upprepade någonting på grötskånska som jag (stockholmare) inte förstod ett skvatt av. Tills jag förstod att jag inte existerade. Även om mitt personnummer var OK och jag var registrerad i alla svenska myndigheter. No way, jag hade alien-status. Av en ren tillfällighet fick jag tag på en personlig vän (svensk, bosatt i Helsingborg) som gick med mig till passnämnden och genom sitt personliga vittnesmål (på skånska) inför polisen bakom luckan fick henne att acceptera mig som existerande svensk medborgare. Ack, tänkte jag, ack om jag varit i Tyskland, med körkort och Meldebescheinigung + Databank-check + lite småsnack hade allt varit en fråga om minuter. Ja, ja, så kan perspektiven förskjutas. Men en sak vet jag: Har Ditt svenska pass löpt ut är Du som utlandssvensk automatiskt utvisad ur Sverige (och väl statslös - "displaced person" hette det förut), oavsett om Du har ett giltigt personnummer eller inte. Det första jag gjorde efter att jag kommit tillbaka till Tyskland: Bad om tyskt medborgarskap som komplement till mitt svenska och franska. För säkerhets skull eller som det heter här: "Sicher ist sicher".
SvaraRaderaJag brukar trösta mig med att fokusera på hur fascinerande det är att vi faktiskt kan förstå varandra TROTS att vi egentligen prata olika språk. Det känns lite mer trösterikt än att alltid fokusera på det man inte förstår eller behärskar!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaElin: TACK! Precis vad jag behöver höra!
SvaraRaderaColombialiv: Blir helt matt när jag tänker på hur mycket tid som går åt till allt pappersjox. Gaa!
Anonym: Oj, shit. Vilken historia. Bra tips där, ska akta mig för att låta passet gå ut!
Hanna: Mycket klokt tänkt!
Det är så himla irriterande att något så enkelt som språket ska hindra en från ett vanligt liv. Jag har tyvärr inte nåt pepp att ge, annat än att det bara är att kämpa på och se de svårigheterna som bedrifter istället. Jag menar som att faktiskt kunna göra sig förstådd genom ett sms :) Men jag håller på att bli vansinnig över att jag inte kan tyska sån bra.
SvaraRaderaHaha...jag vet hur det känns. Jag fick ett brev från VBG helt plötsligt (olycksförsäkring om man har anställda) där står det inte bara på byråkratityska, utan det står bara ett gäng förkortningar och paragrafer som man ska fylla i enligt.
SvaraRaderaI detta läget tänker jag att hade det varit sverige, hade jag varit helt lost även där. Men så gör man inte i Sverige och därför blir jag aggresiv och tänker "nu skiter jag i att fylla i den här, eftersom ni anser att jag ska kunna era anala facktermer och paragrafer" men sen kommer jag på att jag blir stämd om jag inte skickar in. Alltså bara gå till sin kära steuerberater och hosta upp sina euros.
PS. Tänk att besserwisser är ett tyskt ord som passar så bra in på oss svenskar. :D
I Sverige hade jag läst om den tyska byrakratin, När jag skulle registrera mitt boende pa Bürgeramt vid Karl- Marx Allé fick jag vänta kanske en tjugo minuter.
SvaraRaderaJag hade glömt ett papper och fick ila tillbaks hem för att hämta det. När jag kom tillbaka behövde jag inte vänta utan kom snabbt fram till handläggaren.
Det var en positiv upplevelse att all gick sa smidigt.
Rickard och Johan: Tyskarna har ett bra uttryck för de byråkratiska dansstegen som måste utföras: "Der Amtsschimmel wiehert" - svårt att översätta men det rör sig om gnäggandet av den vilda byråkratiska apelkastade hästen som man måste lära sig att rida på. Och när man lärt sig behärska den hästen ser man varje begäran från någon myndighet eller institution (exvis VBG) som en sportlig ansträngning. In på nätet, sök förkortningarna, fråga tyska vänner - men försök ALDRIG mygla förbi en officiell uppmaning att svara på ett formulär. Konsekvenserna är väl kanske inte stämmning men Du förlorar förtroendekredit hos myndigheterna vilket kan vara förhärjande i framtiden. Och det kostar alltid böter och kan i värsta fall betyda att (Rickard) Du får personligen stå ansvarig för alla ev. skador vilket kan kosta Dig skjortan. Men har man inte spelat bort sin förtroendekredit då kan man (Johan) mötas av en otroligt service som man knappast skulle vänta sig av en statlig myndighet. Den som varit med om byråkrati i USA (immigration service!?) eller GB (UK Customs) vet vad byråkrati kan betyda - fram till ett felsatt kommatecken i texten. Jag slutar med det berömda citatet från Kurt Tucholsky: "Tysk dröm - att sitta bakom ett skrivbord; tyskt öde - att stå framför ett skrivbord".
SvaraRaderaAnonym: well said alter schwede
SvaraRaderaTill anonym.
SvaraRaderaJag skriver under det set du skriver. Jag har varit i USA och mött Immigration service.
Inte servicekänsla för fem öre.
Det viktiga, atminstone här i Östberlin där jag bor är att tala tyska. Om du inte gör det betraktar tyskarna dig som ett UFO.
Jag blir ocksa lite imponerad av tyskarnas ködisciplin. Ingen gör nagonsin ett försök att tränga sig.
För mig som är uppfödd och har levt hela livet i Stockholm har Berlin varit en omvälvande upplevelse.
Johann: Det som mest irriterar mig med US Immigration Service är att "kvaliteten" på de som sitter där tycks vara otroligt låg. Vete attan hur de har kommit till sina jobb? Party patronage på lägsta nivå? Och deras möjligheter att trakassera inresande är oändliga och konsekvenserna enorma. Varför gör de det? För att de kan - låter den enkla förklaringen. OK, men nu till en annan sak Du nämner, vikten av att kunna tala tyska. Ja, vad annars? Flyttar Du till Portugal skulle Du väl aldrig tänkt på någonting annat än att lära Dig portugisiska? Tysklands geopolitiska läge, landets ekonomiska och politiska betydelse och dess folkmängd gör att betoningen på att lära sig främmande språk varierar starkt. I Hamburg exvis prioriteras engelska redan i förskolan, i Saarland, Baden-W. franska. Berlin påminner starkt om NY, bara att istället för spanska kör man med turkiska/polska/ryska. Allting går utom på myndigheterna där man måste kunna tyska om man nu inte släpar med sig yngsta barnet som tolk. Naturligtvis vill man också i Tyskland att alla skall kunna engelska, men det är en enorm skillnad på att genomföra det bildningsmålet i ett land med 80+ miljoner innevånare och 16 regeringar än i good old Svedala där Sthlm bestämmer. Och även för ett land som Sverige, med ett så perifert språk som svenska, räcker det inte med att bara kunna engelska (for worse or better) som enda främmande språk. Nej, innevånare från länder i den liga Sverige spelar i måste kunna minst två av de avgörande europeiska affärspråken - i dagens läge engelska och tyska. Franska är inte illa men redan spanskan (min absoluta favorit som "världsspråk" men man frågade mig aldrig) är redan "utkanten". Och för Svenne Banan räcker det med "uno servesa please". Genom den starka "invandringen" i svenskan av tyska ord är tyskan för svenskar ofta rätt logisk, språkets "matematik" - grammatiken - däremot ofta rena knäckebrödet, framförallt om man inte kan svensk grammatik och vet vad som menas med alla dessa latinska beteckningar. Och grammatik tycks inte (lika lite som historia) vara ett tema i svenska skolor. Svenskans grammatik går inte heller av för hackor, men har man inte lärt sig den då är man lika förlorad som i matematiken om man inte vet vad som menas med "+" eller "-" inte för att tala om ":" och "x". Och för tyskan gäller forfarande att "man måste veta vad man säger innan man säger det", ingen dålig förutsättning men naturligtvis ödesdiger för en svensk som gärna uttrycker sin åsikt genom melodiskt differentierat uttalade vokaler. Men lär Du Dig tyska blir Du belönad med tillgången till en enorm substans av kultur och vetenskap, åsikter, tankegångar, musik och theater (Tyskland/Österrike/Schweiz har mera scener än resten av världen sammanlagt). Och försök att gå med i en tyska förening (fågelskådare, sportgrupp, marathonträning) och lär Dig känna landet "innifrån", som svensk har Du de bästa förutsättningarna man kan tänka sig, tyskarnas positiva inställning till alla som kommer från Pippi-Langstrumpf-land är i ibland nästan störande. Dina språkkunskaper förnättrar sig men sluta upp med att göra Dig förstådd på engelska, gör försöket att använda den begränsade tyska Du redan snappat upp. Tyska är det mest talade modersmålet i EU, 120 miljoner talar det + användningen som lingua franca i många öststater + utbredda kunskaper (genom arbete) i Turkiet och Grekland. När Du fått "grepp" om tyskan får Du en ännu större omvälvande upplevelse - nämligen ett land med en sällsynt utbredd pressfrihet där allt ifrågasättes och varje mening repekteras och där Du "från gatan" kan stjälpa en regering.
SvaraRadera