De där frågorna

Jag önskar att jag hade det mer klart för mig vad jag vill 2014, men har inte hunnit tänka så mycket på det ännu. Jag ligger nämligen inte bara efter med min bokföring, utan även med tänkandet.

Eller jo. Jag vet en sak som jag vill: Hitta mer tid till att prata med min man. Med barn som är vakna hela kvällarna (och som gör det omöjligt att föra ett vettigt samtal) och R:s jobb som håller honom på andra sidan klotet halva tiden, är vuxentid, tid för samtal, vår absolut största bristvara. Inte bra.
 
Jag inbillar mig att om jag och R bara kom bort i några dagar, typ åkte till en stuga någonstans (alternativt att jag följde med honom till ett tråkigt ställe utan en massa grejer som skulle distrahera oss) utan barn, familj eller vänner, och ostört kunde tänka och prata igenom vad vi vill med det här livet, så skulle jag bli en så mycket mer harmonisk människa. Tänk bara vad mycket vi skulle kunna komma fram till! Vi skulle kunna bestämma oss för saker! Göra planer! Och ställa oss frågor i stil med de här:

- Ska våra barn bli tyskar eller svenskar? Européer? Världsmedborgare? 
- Om vi blir kvar i Tyskland, ska våra barn gå tysk skola? Internationell? Svensk?
- Vill vi bo i hus eller lägenhet längre fram? 
- Vad är inte bra nu och hur kan vi förändra det? 
- Karriärdrömmar? Har vi såna? Och i så fall - i vilket land utspelar de sig? 
- Om vi blir kvar i Tyskland – ska vi ha som mål att ha något slags eget boende i Sverige? Typ ett torp? 

Ni vet, såna småsaker bara. 

Alltså. Mer ostörd prattid med min man så att vi tillsammans kan komma fram till ett gäng livsavgörande frågor. Kan jag, snälla 2014, få lite mer av den varan? Jag vill bli harmonisk.