2014/01/14

Vidare. Framåt. Livet.

Jag börjar komma ifatt nu och har äntligen haft lite utrymme att tänka. Och prata med R. Det känns så fantastiskt skönt och plötsligt är det som att det tunga mentala täcket som legat över mig, och gjort att jag inte orkat någonting, har försvunnit. Energin är tillbaka och lusten att arbeta. Tänk vad enkelt det kan vara ibland. Lite prat och lite vila, liksom. 

Och vet ni, jag har kommit fram till saker. Till exempel så känner jag mig rätt säker på att vi kommer att flytta tillbaka till Sverige. Hem. Men inte nu och kanske inte nästa år heller, vi har inte så bråttom och vi tycker att det är viktigt att det känns som att det vi flyttar hem till är något minst lika bra som det vi har här. Helst bättre. Det måste kännas spännande, som ett kapitel i livet vi vill ska börja. Och det kommer det att göra så småningom, vi behöver bara lite tid för att komma fram till vad vi vill här i livet. Smida planer.

Jag har prövat tanken på att vi skulle flytta redan nu, men känner mig inte ett dugg redo. Blir bara förvirrad av tanken, och nedstämd. Än så länge vet jag inte vad jag skulle vilja leva för liv i Sverige och att flytta nu skulle kännas som att vi lämnar ett liv som vi på det stora hela verkligen älskar, till ett som vi inte vet om vi vill ha. Kort sagt. Det är för tidigt. Vi är inte färdiga. Varken med Berlin eller våra idéer och så länge barnen mår bra ser vi ingen anledning att rusa iväg någonstans. Det är ju egentligen det viktigaste av allt, att barnen mår bra. Och när en flytt så småningom blir av  – att vi gör den i ett läge som passar dem, deras skolgång och utveckling.

Jag tror såhär. Den stora anledningen till att jag känt mig så förvirrad den senaste tiden handlar inte så mycket om Berlin vs Sverige. Det handlar om utmattning. Att vara ensam med barnen så mycket som jag är, driva eget företag (där min inkomst står i direkt förhållande till min kreativitet) och dessutom bo i ett land som inte är mitt och ta mig fram på ett språk jag inte helt och hållet behärskar – det har gjort mig helt jävla slut. Och när man är helt jävla slut känns ingenting särskilt roligt längre. Och då gäller det att hitta lösningar, snabbt som attan.

Men jag tror alltså inte att en Sverigeflytt är vår lösning. Nu. Däremot har jag några andra på gång. Lösningar alltså. Men de tar vi i ett inlägg längre fram.


11 kommentarer:

  1. Virkelig fint skrevet og præcist, hvordan jeg også har det. Man må også godt sige til nogle gange, at det kan være svært at 'leve drømmen'. Håber, jeg har dig nogle år i Berlin endnu! Og dejligt, at energien er kommet tilbage.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, och verkligen. Och japp, nog dröjer det lite innan du blir av med mig!

      Radera
  2. Åh vad glad jag blir att läsa att ni har kommit ett steg längre. Jag har läst om dina funderingar men inte orkar skriva något eller kommenterat. För jag är själv mitt uppe i det. Mitt problem är bara att jag är lite ensam om det i den här tvåsamheten som vill ändra och planera.
    Men jag blir så glad för er skull!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sandra, så fort du kan komma ifrån ditt lilla plåster är det du som sätter dig på ett tåg mot Berlin! Åh, vad jag känner att jag skulle vilja prata med dig nu. Hoppas att det snart blir lättare för dig snart, verkligen. Den här perioden jag har har bakom mig nu har varit så fruktansvärt jobbig, så jag känner verkligen med dig.

      Radera
  3. Vad skönt att ni bestämt er. Även om det inte händer förrän om ett par år så är själva beslutet ofta en bra känsla. Berlin är ju alltid kvar också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så himla sant. Det känns jätteskönt. Och Berlin finns kvar, också en skön tanke.

      Radera
  4. Oh, vad tycker jag om din blog. Själv som invandrare som bor i Sverige känner
    jag mig ofta utmattad av att bo här. Bara att skriva på Svenska en inlägg på en blog eller facebook tar mycket av min självförtroende... Att inte bo i sitt eget land är tuff.
    Jag har hittat din blog för att jag blev så jätte intresserat av Berlin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack! Blir så himla glad av att läsa att du gillar min blogg. Och jag vet verkligen EXAKT vad du menar. Alla dessa småsaker som tar så mycket energi, och som du skriver, självförtroende från en...

      Radera
  5. Darling, det låter som en väl uttänkt, klok plan. Jag har också känt att du inte varit färdig med Berlin och redo för Sverige ännu, med en plan kan du både njuta av nuet och förbereda dig för nytt kapitel. Puss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så! Känns himla bra just nu. Puss!

      Radera
  6. Håller med Hanna! Så himla skönt. Vi är lite inne på samma spår.

    SvaraRadera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se