2014/01/23

Skoltankar

Det är alltså 1,5 år tills min äldsta ska börja skolan. ETT OCH ETT HALVT ÅR! Det är ju ingenting! Och särskilt inte med tanke på hur fort de senaste fem åren har gått.

Att skolan närmar sig ställer ju saker på sin spets, det måste jag säga. Jag menar, först har vi ju den eviga frågan om pojken ska börja skolan i Sverige (troligen inte) eller i Tyskland. Och sedan, när vi väl bestämt oss för var vi ska bo de närmaste åren – ska han gå i en svensk skola eller i en tysk? Det finns ju båda varianterna i båda länderna.

Säg att vi bor kvar i Berlin de närmaste åren. I så fall är ju en tysk skola bra för att tyskan verkligen ska sätta sig innan vi flyttar tillbaka. Och för att vi ska slippa åka över halva staden varje dag för att hämta och lämna.

En svensk skola däremot vore ju bra för att svenskan ska sätta sig, och skulle vi flytta tillbaka till Sverige mitt i skolgången så kan jag kan tänka mig att omställningen till en svensk skola i Sverige blir lättare om han pluggat på svenska här. Men så finns det ju en tysk skola i Stockholm också... Äsch och ack!

Men nu vill jag veta. Jag tycker det verkar som att det generellt sett ges mycket läxor i den tyska skolan. Jag skulle inte säga att jag principiellt är emot läxor (och jag är varken pedagog eller har barn i skolåldern so what do I know), men jag minns själv hur mycket jag avskydde läxor som barn och tonåring. Hur olycklig jag blev av dem, hur jag satt hela kvällarna framför böckerna när jag så förtvivlat gärna ville röra på mig, leka, pyssla, vila hjärnan efter de långa och högljudda dagarna i skolan.

Såklart är det skillnad på läxor och läxor – en bra läxa ska väl få det eleven lärt sig under dagen att sitta och det kan jag verkligen se en poäng med. Absolut. Men jag minns ändå hur det var. Hur trött jag var och att jag som tonåring sa att jag aldrig kunde njuta helt av något jag gjorde, för att jag alltid var så stressad över allt skolarbete jag borde göra. Visst, jag var en typisk duktig elev som säkert ställde alldeles för höga krav på mig själv, men ändå. Jag är nog inte den enda som hade behövt vila lite mera som barn.

Därför kan jag bli lite rädd när jag får höra om bergen av läxor barnen ofta får här. Stämmer det? Och hur är det i svenska skolor nuförtiden? Är läxor hypat? Och finns det någon här som har barn i en tysk skola? Hur upplever ni och era barn det? Någon som flyttat till Sverige mitt i skolgången? Någon som är lärare och som har några idéer kring hur vi ska tänka?

Så många frågor. Hilfe!


13 kommentarer:

  1. Kolla in den här skolan! http://dsg-schule.de/
    Kanske är det svar på någon av din funderingar eller måhända det skapar fler frågor...

    SvaraRadera
  2. Den skolan är absolut ett alternativ som vi ska kolla in! Tack, tack!

    SvaraRadera
  3. Oj,svåra frågor.
    Jag är ju själv uppvuxen med 2 språk och skulle generellt säga att det är landet man lever i som har förtur. Barnets perspektiv är ju inte föräldrarnas perspektiv: för dem är ju landet de bor i det viktiga landet, deras hemland. Vem vet i hur många år? Dessutom lär de sig språket som talas bäst där de befinner sig och de har klasskompisarna i närheten osv. Jag kan också tänka mig att en utlandsskola har mer elev- och lärarbyten (heter det så?)
    Men är det en tvåspråkig, riktigt bra svensk skola och alternativen rätt så kassa, är det kanske ändå att föredra ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. SPOT ON!!!! Exakt så är det; det land barnen bor i är det viktiga landet/språket/skolformen. Och väldigt, väldigt viktigt: klasskompisarna - som bor i närheten. Med erfarenhet av svenska utlandsskolor kan jag bara meddela att vad vad det beträffar klasskompisar och lärare (1-års kontrakt) går det till som i en svängdörr. En "riktigt bra svensk skola" i utlandet finns inte, inte för att inte personalen gör sitt bästa men den svenska skolan/skolformen är tyvärr - vare sig i Sverige eller i det hemska utlandet - FLUM!!! Och livet utanför Sverige är nu en gång för alla inte flum utan ganska knallhårt, från första skolåret till sista universitetsexamen. Bättre att barnen tränar från början på att kunskaper kan mätas/vägas/jämföras/bli betygsatta och måste förberedas med - ja just det - "pluggandet" av läxor. Precis så som i det verkliga livet efter skolutbildningen. MEN: Finns det en svensk utlandsskola inom räckhåll erbjuds nästan alltid "kompletterande svenska" (oftast 1 x veckan, 2 tim.) för svenska barn som går på bostadsortens egna skolor. Rekommenderas att besöka för att erhålla mera funderade kunskaper i svenska.
      SLUTLIGEN: Fingrarna bort från alla "hopp-och-lek"-skolor uppfunna av (oftast numera avlidna) filosofer som tillbringade sina liv i universitära elfenbenstorn och därigenom undgick alla obehagliga kontakter med "livet på gatan".
      Föräldrars beslutet om ett barns skolgång/skolform är numera förmodligen det viktigaste i barnets liv efter beslutet att föda detta barn. Den modell och det mönster som barnet lär sig i grundskolan för att lösa de uppgifter som ställs med varje form av utbildning är präglande för resten av livet. "No such thing as a free lunch" gäller numera tyvär redan från första skoldagen. Utom kanske i Sverige.

      Radera
    2. Snabbmakaroner - det har du nog väldigt rätt i och det har jag också tänkt på. Alltså att det kan bli ett väldigt bytande av lärare och klasskompisar i en icketysk skola här. Det känns inget vidare.

      Anonym: Hemspråkssvenska är ett måste från och med snart känner jag. Hålls i Svenska kyrkans lokaler. Och jo, det är ju ett så jäkla viktigt beslut det här med skolan. Skönt ändå att vi har ett år på oss att göra research.

      Radera
  4. Waldorf. Waldorf säger jag bara. Vare sig det är i Tyskland eller Sverige!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Waldorf är väldigt trevligt - utom om Du tänker studera någontong sådant som naturvetenskap (medicin, teknik, IT, bio osv.), juridik eller national-/företagsekonomi / management / organisation. Men en super förberedning för teater-/konst-/sociologifacken. Och naturligtvis "genusvetenskap". .

      Radera
    2. Ska kolla upp Waldorf, lära mig mer.

      Radera
  5. Jättesvårt, det där! Här i Colombia finns ingen svensk skola, så det är ju lätt att välja, men hade det funnits, vad hade vi gjort? Vet inte.
    Angående läxor så känns inte det så himla pepp. Personligen är jag inte särskilt förtjust i att ta jobbet med hem, varför ska barnen tvingas göra det hela tiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, där har Du absolut rätt, läxor är verkligen inte "så himla pepp". Och att lägga läroboken under kudden fungerade nästa morgon i skolan inte heller. Den berömda "Nürnberger tratten" (Nürnberger Trichter) finns bara i sagorna. Science-fiction historierna om de vidunderligaste apparater som man spänner om huvudet för att omedelbart kunna tala kinesiska eller injektionen som ger en matematiska kunskaper i höjd med Einstein, är tyvärr ännu bara det som ordet säger: fiction. Det finns - ännu - beklagansvärt nog ingen annan metod att lära sig någonting än att "plugga", dvs. koncentrera sig själv på att lära sig saker ur/från ett kommunikationsmedium - print- och/eller elektroniskt. Det enda man kan förbättra är den metod och form som kommunikationsmediet använder sig av. Prestationen är och förblir avhängig av den koncentration som den som skall lära sig uppbringar. Annars blir det bara till en form av att värma stolsitsen. Egalt om det sker i en förlängd skoldag eller kort skoldag + hemmaarbete (=läxor). Skillnaden ligger naturligtvis i kostnaderna som uppstår för skolan i form av "läx-coaching". Kostnader som man som förälder övertar när läxorna görs hemma. Till sist, hur ofta sitter jag inte själv på veckoändan och går igenom arbetsuppgifter för den kommande veckan. Men alla dessa självklara utsagor gäller naturligtvis endst för nu-läget, i morgon finns det kanske en helt genial lösning för problemet. Till dess gäller tyvärr: Har Du gjort Dina läxor?

      Radera
    2. Det finns många bra saker med läxor (om det är bra utformade läxor, vill säga) - repetitionen, lära sig att ta ansvar, att barnen får vara kreativa i lugn och ro hemma etc. Men att små barn ska sitta och traggla mattetal i timmar efter skolan varje dag – nä.

      Jag vet inte, kanske är det en stel katederundervisning jag är mest rädd för egentligen, de lärare som lärde mig absolut mest under min tidiga skoltid var de som fick oss att bli engagerade och kreativa, som gjorde roliga lekar av mattetalen och lät oss göra teater av historiska händelser. Visst, tragglande behövs väl också till viss del. Men inte för mycket! Ja, om inte ens unge tycker att det är det roligaste som finns, förstås.

      Som sagt, jag måste göra mer research på hur skolorna vi har här känns. Och se hur Eje utvecklar sig, förstås.

      Radera
    3. OK, läs då det här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hoga-krav-pa-sma-skolbarn_8895124.svd

      Radera
    4. Den skolan verkar vara ganska precis en sån jag inte vill att mina barn ska gå i. Jag vill att de ska få en bra utbildning, absolut, men även ha en fritid och en barndom som inte präglas av betygsångest och stress.

      Radera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se