Heeeelp me.
Vi, alltså jag och sonen, är så in i bengen trötta på att måla, baka, bygga tågbanor, leka bil som kör runtrunt, klistra pappersmönster och knyta knutar. Och värst av allt, jag har helt ont i öronen av allt tjat om att titta på tv. Cirka femtusen gånger om dagen låter det såhär hemma hos oss just nu:
– Maaamma, får jag titta på tv?
– Nej. Lek något istället! Vi kan rita ett monster!
– MEN JAG VILL BARA TITTA PÅ TV! BARA TV! HEEELA TIIIDEN MAAMMA!
Jo, tjena. Då och då, fine. Men hela tiden? Not fine.
Nåväl. I dag var han i alla fall tillräckligt frisk för att vi skulle kunna åka på en liten utflykt (halleluja). Äntligen kom vi iväg till Loxx Miniaturwelt och det var helt fantastiskt! Helt supernördigt, inklusive tvättäkta tågnördar som satt och reparerade och programmerade i ett skitigt hörn i lokalen, och hur mycket som helst att titta på.
Det är verkligen en hel minivärld. Tåg som åker runt, hus, vägar, bilar, bussar och en hel flygplats. Och så pyttepyttedockor som sitter i bussarna, som är på väg hem från affären, som går över gatan, glor på en bilolycka, putsar fönster och går på konsert. Allt gjort med massor av kärlek och humor. Jag älskade det! Och, hm, Eje också förstås. I alla fall tills det blev mörkt, alltså natt i minivärlden, och åskan gick. Det var i läskigaste laget för min lille.
Enda minuset med stället var att inträdet är ganska dyrt (12 euro per vuxen, 7 euro för barn över en meter, 30 euro för en familjebiljett). Samtidigt förstår man ju att bygget säkert kostar en hel del att driva. Tågnördarna i hörnet måste ju ha sina löner och så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar