Och så ett litet helgtips för alla er som gillar att gå på marknader. Lifestylemarkt i Kreuzberg erbjuder massor på en och samma gång - ekomat, design och mode, antik, loppis och konst. Och så ett fikahörn med livemusik och kareokeunderhållning. Var fjortonde dag med start på lördag.
Dit vill jag!
2010/10/07
2010/10/06
Ick und håret. Och kalkdjävulen.
Jag har ett problem. Ett väldigt litet och ytligt problem, men ändock - ett problem. Mitt hår ser ut som svinto. Såhär har det varit sedan jag flyttade hit till Berlin. Tror jag i alla fall, de första månaderna gick jag omkring i ett så starkt "jag har flyttat till Berlin lyckorus" att jag inte la märke till något annat än vilken cool stad jag bor i. Och efter det blev jag gravid och kunde skylla mina bad hair days på det. Sedan var det amning och det går också tydligen att dra till med som anledning till att håret tappat sin forna glans.
Men, nu när hormonerna borde ha stabiliserat sig och jag inte längre kan skylla på varken bulle i ugnen eller mjölkproduktion, konstaterar jag bistert att mitt hår fortfarande ser ut som ett sorgset fras. Platt och frissigt på en gång. Det är faktiskt så illa att den senaste frisören jag gick till frågade vad jag hade gjort (med verkligt tryck i rösten) och sen konstaterade att mitt hår såg ut som att jag hade blonderat det typ tre hundra gånger, fast utan att jag blivit blond. Såklart fick jag med mig ett helt gäng överdyra hårprodukter för elakt behandlade hårstrån, som tyvärr inte hjälper särskilt mycket alls. Buhu. Men nu börjar jag i alla fall inse vem som är boven i dramat.
Det är kalkdjävulen. Som slugt lämnar vita spår på alla glas och kastruller och som tvingar oss att skrapa duschen efter varje tvagning för att inte kalket ska torka in och göra glasrutorna vita. Berlins kalkrika vatten håller på att förvandla mitt hår till en enda stor trasselsudd och lockarna är ett minne blott. Jag vet inte, jag kanske bara ska ge upp. Ta det onda med det goda, tänka på lite viktigare saker än mitt hår. Det är nog klokast, om ingen därute har något helt fantastiskt antikalkihårettips som hjälper förstås?
Hur som, jag misstänker att det här kan vara en av anledningarna till varför så många i den här staden har dreads. Snart har jag också det, vare sig jag vill eller inte.
Men som sagt, det här är ett väldigt litet problem i mitt annars alldeles fantastiskt glassiga berlinsmåbarnsliv.
Men, nu när hormonerna borde ha stabiliserat sig och jag inte längre kan skylla på varken bulle i ugnen eller mjölkproduktion, konstaterar jag bistert att mitt hår fortfarande ser ut som ett sorgset fras. Platt och frissigt på en gång. Det är faktiskt så illa att den senaste frisören jag gick till frågade vad jag hade gjort (med verkligt tryck i rösten) och sen konstaterade att mitt hår såg ut som att jag hade blonderat det typ tre hundra gånger, fast utan att jag blivit blond. Såklart fick jag med mig ett helt gäng överdyra hårprodukter för elakt behandlade hårstrån, som tyvärr inte hjälper särskilt mycket alls. Buhu. Men nu börjar jag i alla fall inse vem som är boven i dramat.
Det är kalkdjävulen. Som slugt lämnar vita spår på alla glas och kastruller och som tvingar oss att skrapa duschen efter varje tvagning för att inte kalket ska torka in och göra glasrutorna vita. Berlins kalkrika vatten håller på att förvandla mitt hår till en enda stor trasselsudd och lockarna är ett minne blott. Jag vet inte, jag kanske bara ska ge upp. Ta det onda med det goda, tänka på lite viktigare saker än mitt hår. Det är nog klokast, om ingen därute har något helt fantastiskt antikalkihårettips som hjälper förstås?
Hur som, jag misstänker att det här kan vara en av anledningarna till varför så många i den här staden har dreads. Snart har jag också det, vare sig jag vill eller inte.
Men som sagt, det här är ett väldigt litet problem i mitt annars alldeles fantastiskt glassiga berlinsmåbarnsliv.
2010/10/04
Dagisstart. På tyska.
I dag var en stor dag för familjen Darlington. Vår lille började på dagis. Ett gigantiskt dagis med en jättestor gård och typ hundra miljoner avdelningar. Och alla pratar tyska.
I går kväll hade jag sådan ångest att jag inte kunde sova. Tänk om han inte gillar det? Om fröknarna är dumma? Om han blir ledsen när ingen säger ett enda av de få ord han faktiskt kan härma ganska bra nu (tack, duscha, bajs)? Och så såklart - han är ju så liten! Ska verkligen någon annan ta hand om honom flera timmar VARJE DAG? Sen googlade jag lite och insåg att alla föräldrar verkar tänka likadant och då kändes det bättre.
Nåväl, eftersom jag ofta får mail med praktiska frågor om hur det är att ha barn i Berlin och dessutom har sett att många har hittat bloggen genom googla saker i stil med "Berlin och barn", "leva i Berlin" och "barn+Berlin+blogg" så jag tänkte berätta lite om hur det här med dagis går till här. Alla ni som är ointresserade av dagisbyråkrati kan sluta läsa ungefär nu (jag förstår er och jag lovar att skriva om något helt annat i nästa inlägg).
Ok då kör vi: Några gemensamma köer för att få en dagisplats finns inte, här gäller det att gå runt bland på olika Kindergärten och fråga om de har någon plats vid tiden ni vill att ert barn ska börja. Det kan verka hysteriskt men det är ingen dum idé att börja med det här redan när bebisen är i magen, åtminstone om ni bor i barntäta områden som Friedrichshain, Mitte och Prenzlauer Berg.
När rundvandringen är gjord och barnet står uppskrivet på olika intresse- och väntelistor kan ni slappna av en stund. Men inte för länge - det gäller det att återkomma då och då till favoriterna för att meddela att ni fortfarande är intresserade. Och ju närmare dagisstarten kommer desto mer intensiv uppvaktning (fast alltså, man får ju känna efter så att man inte blir ett irritationsmoment för personalen. Det får nog bara omvänd effekt).
Vad som avgör vilka barn som får platserna beror på massor av saker - kötid (om dagiset går efter det), ålder, kön, tvåspråkighet eller kanske om föräldrarna känner några andra föräldrar till ett barn på samma ställe. Det viktigaste är att inte ge upp, alla vi känner har trots att det sett mörkt ut bara några veckor innan jobbstart ändå fått en plats till slut.
När ni väl fått klartecken på att allt är grönt är det dags att gå till närmaste Kinderamt (typ barnavdelningen på stadsdelskontoret) för att först berätta hur många dagistimmar ni vill betala för och sen visa upp vad ni har tjänat det senaste året. Efter det räknar kinderamtet ut hur mycket ni ska betala varje månad - vad priset blir beror alltså helt på vad ni tjänar i familjen.
Efter att ni fått ert beslut ska ni gå med det till dagiset, skriva kontrakt och bestämma vilket datum inskolningen ska börja. Klart!
För oss blev det i dag. Och förutom att det blev tydligt att vår sons sociala skills inte är helt slipade ännu (han gick mest runt och snodde alla andras leksaker) gick det bra. Han verkar gilla det.
Och jag kommer sova gott i natt.
I går kväll hade jag sådan ångest att jag inte kunde sova. Tänk om han inte gillar det? Om fröknarna är dumma? Om han blir ledsen när ingen säger ett enda av de få ord han faktiskt kan härma ganska bra nu (tack, duscha, bajs)? Och så såklart - han är ju så liten! Ska verkligen någon annan ta hand om honom flera timmar VARJE DAG? Sen googlade jag lite och insåg att alla föräldrar verkar tänka likadant och då kändes det bättre.
Nåväl, eftersom jag ofta får mail med praktiska frågor om hur det är att ha barn i Berlin och dessutom har sett att många har hittat bloggen genom googla saker i stil med "Berlin och barn", "leva i Berlin" och "barn+Berlin+blogg" så jag tänkte berätta lite om hur det här med dagis går till här. Alla ni som är ointresserade av dagisbyråkrati kan sluta läsa ungefär nu (jag förstår er och jag lovar att skriva om något helt annat i nästa inlägg).
Ok då kör vi: Några gemensamma köer för att få en dagisplats finns inte, här gäller det att gå runt bland på olika Kindergärten och fråga om de har någon plats vid tiden ni vill att ert barn ska börja. Det kan verka hysteriskt men det är ingen dum idé att börja med det här redan när bebisen är i magen, åtminstone om ni bor i barntäta områden som Friedrichshain, Mitte och Prenzlauer Berg.
När rundvandringen är gjord och barnet står uppskrivet på olika intresse- och väntelistor kan ni slappna av en stund. Men inte för länge - det gäller det att återkomma då och då till favoriterna för att meddela att ni fortfarande är intresserade. Och ju närmare dagisstarten kommer desto mer intensiv uppvaktning (fast alltså, man får ju känna efter så att man inte blir ett irritationsmoment för personalen. Det får nog bara omvänd effekt).
Vad som avgör vilka barn som får platserna beror på massor av saker - kötid (om dagiset går efter det), ålder, kön, tvåspråkighet eller kanske om föräldrarna känner några andra föräldrar till ett barn på samma ställe. Det viktigaste är att inte ge upp, alla vi känner har trots att det sett mörkt ut bara några veckor innan jobbstart ändå fått en plats till slut.
När ni väl fått klartecken på att allt är grönt är det dags att gå till närmaste Kinderamt (typ barnavdelningen på stadsdelskontoret) för att först berätta hur många dagistimmar ni vill betala för och sen visa upp vad ni har tjänat det senaste året. Efter det räknar kinderamtet ut hur mycket ni ska betala varje månad - vad priset blir beror alltså helt på vad ni tjänar i familjen.
Efter att ni fått ert beslut ska ni gå med det till dagiset, skriva kontrakt och bestämma vilket datum inskolningen ska börja. Klart!
För oss blev det i dag. Och förutom att det blev tydligt att vår sons sociala skills inte är helt slipade ännu (han gick mest runt och snodde alla andras leksaker) gick det bra. Han verkar gilla det.
Och jag kommer sova gott i natt.
2010/10/03
Nationaldag
Hurra för Tyskland som fyller 20 år som enat land i dag! Den 3 oktober 1990 anslöt sig DDR till Förbundsrepubliken Tyskland och mycket har hänt sedan dess - från att ha varit Europas fattiglapp beskrivs Tyskland i dag ofta som vår världsdels ekonomiska motor. Och tänk att jag, som läste franska och spanska i skolan och aldrig hade en tanke på att jag skulle flytta hit en dag, hamnat i det här landet.
Tur! Jag gillar att bo i Tyskland. Med risk för att låta som en reklam från tyska turistbyrån: Det är vackert, trevligt, tryggt, barnvänligt, vuxenvänligt, korvarna är goda, brödet fantastiskt, ölen underbar. Och så har vi ju Berlin, underbara Berlin. Tack Tyskland för Berlin!
Tur! Jag gillar att bo i Tyskland. Med risk för att låta som en reklam från tyska turistbyrån: Det är vackert, trevligt, tryggt, barnvänligt, vuxenvänligt, korvarna är goda, brödet fantastiskt, ölen underbar. Och så har vi ju Berlin, underbara Berlin. Tack Tyskland för Berlin!
2010/10/02
Hedrad
Sara skriver såhär: Berlin Ick - varken en bok-eller filmblogg. Men en sjukt bra Berlinblogg som drivs av kloka, vackra Johanna.
Åh! Gulle dig!
När man tagit emot awarden ska man:
♦ kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
♦ tacka och länka till den som nominerade dig
♦ nominera sju andra bloggare och länka till dem
♦ berätta sju intressanta saker om dig själv
Ett nytt kapitel - Anneli berättar som sitt nya liv med familj i Sydney. Jättebra skrivet, väldigt mycket känna-igen-sig-faktor för mig. Trots att hon drog till andra sidan jorden och jag bara till ett nästangrannland.
Blogga i Berlin - är, precis som det låter, en blogg om livet i fantastiska Berlin. Uppdateras inte jätteofta men innehåller många tips, och fina bilder.
Moodboard - Hanna är en grafisk designer och det syns. Moodboard är supersnygg och passar perfekt för att bli inspirerad och glad - eller bara för att få vila ögonen på något vackert en stund.
Looking for Sara - Sara är en svensk tjej som flyttat till Korsika och därifrån berättar hon om sin vardag i solen. Kul, bra skrivet och härligt med en stänk av sol och glittrigt hav när berlinmörket anfaller.
Den förvånade pappan - jag har länge letat efter en schysst pappablogg och när jag hittade den här blev jag så glad! Killen som driver den påstår i sin presentation att han inte är bra på skriva - det är han visst.
Vardag på Sicilien - bra blogg om livet på Sicilien. Innehåller mängder av fina tips för den som längtar dit (jag till exempel).
Försök inte att se så snygg ut - en kul och välskriven dagboksblogg där vi får följa journalisten Alexandra Malmqvist-Olsson. Gillar bloggnamnet!
Och så var de sju intressanta saker om mig själv. Hm... Få se nu.
1. Jag tränar på gym och älskar det. Har alltid haft en dröm om att bli stark, riktigt stark. Hulkenstark. Det går sådär just nu.
2. Jag stod framför teven och skrek och hoppade av desperation när Riley i favoritserien Buffy the Vampire Slayer chopprade iväg i helikoptern, ut ur Buffys liv. Snyft. Jag älskade Riley.
3. Jag har tre kloka storebröder, varav en sjunger i den fantastiska akapellagruppen Gabbehey.
4. Jag går igång nåt alldeles väldigt på saker som berör jämställdhet.
5. Jag är superfascinerad av doers, alltså människor som har det där coola drivet och gör det de drömmer om.
6. Jag är gift sen ett drygt år tillbaka. Med världens snygging dessutom.
7. I mitt tidigare liv, alltså det i Stockholm, jobbade jag med tv. Alla sorter. Nyheter, företags-tv, barnprogram, underhållning. Nu är det mest skriva som gäller, men med några tv-inhopp då och då.
Nu ska jag åka till Hackescher Markt och shoppa! Espressomaskinsprylar, på bästa kaffeprylsshopen Macchina-caffè.
2010/10/01
Törnrosa, Oktoberfest, autobahnolycka och bomb
Ok, tillbaka i Berlin igen. Fylld av fluffiga brezlar och bayerska upplevelser.
Först och främst: Neuschwanstein. Vilket sjukt ställe. Ett Törnrosaslott, fast på riktigt. Det byggdes av den excentriska kungen Ludvig II av Bayern under slutet av 1800-talet och var tänkt att fungera som hans rekreationsställe och kompisen Richard Wagners inspirationshus. Tyvärr hann aldrig Wagner sätta sin fot i slottet, han dog 1883. Och Ludvig själv var bara där i totalt 172 dagar innan han lämnade jordelivet under mystiska omständigheter år 1886. Sedan dess är slottet en turistattraktion som varje år lockar 1.4 miljoner människor och det märktes. Turisterna gick som på led upp för den branta backen som leder till ingången.
Sen åkte vi till München och Oktoberfest. Åh Oktoberfest! Det var precis så mycket lederhosen, dirndlar, ompaompamusik och dyngfulla människor som jag hade föreställt mig. Fast kanske ännu mer faktiskt. Sjukt kul var det, och vilken stämning det var inne i tälten! Nu festade vi ju knappast loss eftersom vi hade vår son med oss men det gjorde ingenting. Jag har sugit in atmosfären och räckte gott. Åtminstone tills nästa gång jag åker dit. Ohne Kind.
Vägen hem blev händelserik. Några mil norr om München började det tjockna till i trafiken på autobahn. Vår fil var fortfarande ganska fri medan den bredvid gick allt långsammare.
PANG! Precis brevid oss, en lastbil kör i full fart rakt in husvagnen och bilen framför, som i sin tur krockar med nästa. Husvagnsflisor flyger överallt, bilarna har ställt sig två tvären som två ihopknögglade papperslådor. Stanna bilen, mobilen, 112, min man springer dit. Andra rusar ur sina bilar och tillsammans får de ut de inklämda människorna. Alla verkar vara ok. Blödande men vid medvetande. Så otroligt läskigt.
Och sen, som om olyckan inte var nog, höll vi knappt på att komma in i Berlin. Avspärrat och köer överallt på grund av att, håll i dig, ytterligare en bomb från andra världskriget hittats i samband med att de bygger om S-bahnstationen Ostkreuz. 500 KILO TUNG! Alla hus runt omkring evakuerade, stackars människor. Det här händer ju titt som tätt i den här staden, lyckligtvis är det sällan någon bomb exploderar. Men ändå. Tänk om. 500 kilo. Hjälp.
Jag låter bli att tänka på det och drömmer mig bort till de bayerska brezlarna i stället.
Först och främst: Neuschwanstein. Vilket sjukt ställe. Ett Törnrosaslott, fast på riktigt. Det byggdes av den excentriska kungen Ludvig II av Bayern under slutet av 1800-talet och var tänkt att fungera som hans rekreationsställe och kompisen Richard Wagners inspirationshus. Tyvärr hann aldrig Wagner sätta sin fot i slottet, han dog 1883. Och Ludvig själv var bara där i totalt 172 dagar innan han lämnade jordelivet under mystiska omständigheter år 1886. Sedan dess är slottet en turistattraktion som varje år lockar 1.4 miljoner människor och det märktes. Turisterna gick som på led upp för den branta backen som leder till ingången.
Sen åkte vi till München och Oktoberfest. Åh Oktoberfest! Det var precis så mycket lederhosen, dirndlar, ompaompamusik och dyngfulla människor som jag hade föreställt mig. Fast kanske ännu mer faktiskt. Sjukt kul var det, och vilken stämning det var inne i tälten! Nu festade vi ju knappast loss eftersom vi hade vår son med oss men det gjorde ingenting. Jag har sugit in atmosfären och räckte gott. Åtminstone tills nästa gång jag åker dit. Ohne Kind.
 |
| Utanför öltälten pågick ett gigantiskt tivoli. |
 |
| Och innanför ett ompaompafylleslag. |
Vägen hem blev händelserik. Några mil norr om München började det tjockna till i trafiken på autobahn. Vår fil var fortfarande ganska fri medan den bredvid gick allt långsammare.
PANG! Precis brevid oss, en lastbil kör i full fart rakt in husvagnen och bilen framför, som i sin tur krockar med nästa. Husvagnsflisor flyger överallt, bilarna har ställt sig två tvären som två ihopknögglade papperslådor. Stanna bilen, mobilen, 112, min man springer dit. Andra rusar ur sina bilar och tillsammans får de ut de inklämda människorna. Alla verkar vara ok. Blödande men vid medvetande. Så otroligt läskigt.
Och sen, som om olyckan inte var nog, höll vi knappt på att komma in i Berlin. Avspärrat och köer överallt på grund av att, håll i dig, ytterligare en bomb från andra världskriget hittats i samband med att de bygger om S-bahnstationen Ostkreuz. 500 KILO TUNG! Alla hus runt omkring evakuerade, stackars människor. Det här händer ju titt som tätt i den här staden, lyckligtvis är det sällan någon bomb exploderar. Men ändå. Tänk om. 500 kilo. Hjälp.
Jag låter bli att tänka på det och drömmer mig bort till de bayerska brezlarna i stället.
2010/09/29
Grüss Gott in Lederhosenland
Jag befinner mig i en bayersk saga. Förvisso med ganska mycket regn, gråa skyar och en gnällig bebis, men ändå. Jag säger bara alperna! Ängarna! Balkongblommorna! De galna sagoslotten byggda av bayerska kungar på artonhundratalet!
Det finns verkligen mycket att bli förtjust i här i Bayern.
Hotellet vi bor på heter Gasthof Waltraud och passar perfekt in i min Sturm der Liebesemester.
Det ligger i den lilla kurorten Kochel am See, omgiven av snötäckta alper och gröna ängar med muande kossor. Blommorna väller ut från balkongerna, det är färg och fint överallt. På kvällarna sprakar brasan i hotellets restaurang och när servitören kommer med maten säger han saker som "jippijayeay, hier kommt das Essen!" eller "sing halleuja, das Essen ist ferdig!". Jag stortrivs!
Nu hinner jag inte skriva mer, det är schweinehaxetid (att äta alltså. Med en kall hefeweissen). Men för att ni riktigt ska komma in i samma stämning som jag är i så klistrar jag in ett klipp med min favorittyrolersångare. Helt fascinerande.
Det finns verkligen mycket att bli förtjust i här i Bayern.
Hotellet vi bor på heter Gasthof Waltraud och passar perfekt in i min Sturm der Liebesemester.
Det ligger i den lilla kurorten Kochel am See, omgiven av snötäckta alper och gröna ängar med muande kossor. Blommorna väller ut från balkongerna, det är färg och fint överallt. På kvällarna sprakar brasan i hotellets restaurang och när servitören kommer med maten säger han saker som "jippijayeay, hier kommt das Essen!" eller "sing halleuja, das Essen ist ferdig!". Jag stortrivs!
Nu hinner jag inte skriva mer, det är schweinehaxetid (att äta alltså. Med en kall hefeweissen). Men för att ni riktigt ska komma in i samma stämning som jag är i så klistrar jag in ett klipp med min favorittyrolersångare. Helt fascinerande.
2010/09/26
Next stop: Neuschwanstein
Stockholmstripp, jobb, vänner, chock över hur dyrt allt är (4 rätters take away, "det blir 925 kronor tack", gaaaa!), hem till Berlin igen.
Packa upp (skitiga kläder, Finncrisp, fyra paket välling, Granits kanelmandelgodisar). Necessären får ligga kvar i väskan, ner med några rena kläder och så zipp zapp så drogs blixtlåset igen. I morgon är det dags för vår roadtrip till Sydtyskland. Wir fahren fahren fahren auf der Autobahn! Bayern, here we come.
Yep, dit ska jag. Fortsättning följer. Foto: Softeis
Packa upp (skitiga kläder, Finncrisp, fyra paket välling, Granits kanelmandelgodisar). Necessären får ligga kvar i väskan, ner med några rena kläder och så zipp zapp så drogs blixtlåset igen. I morgon är det dags för vår roadtrip till Sydtyskland. Wir fahren fahren fahren auf der Autobahn! Bayern, here we come.
2010/09/23
Ta hunden till Checkpoint Charlie
Nu kan du skita i båtturerna, bussturerna, promenadturerna, trabiturerna, cykelturerna, segwayturerna och de där kufiga konferenscykelturerna och satsa på hundar istället när du ska göra din sightseeing i Berlin. Daniel Hurst och hans sju Siberian Huskies kör dig till allt du vill titta på medan du sitter tillbakalutad i någon slags släde med hjul. Jag såg hela ekipaget för en tid sedan när jag gick förbi Potzdamer Platz - det är tydligen där Daniel och jyckarna hänger när de väntar på sina kunder.
Jajovars, lite fjällkänsla längs med muren och på Brandenburger Tor har väl alla drömt om någon gång? Eller kanske inte.
Se ett inslag om hundturen här.
Trött efter en dag på stan? Foto: Sponng
Jajovars, lite fjällkänsla längs med muren och på Brandenburger Tor har väl alla drömt om någon gång? Eller kanske inte.
Se ett inslag om hundturen här.
Trött efter en dag på stan? Foto: Sponng
2010/09/22
Valet
Det är så obehagligt att jag inte ens har velat skriva om det. Jag menar förstås Sverigedemokraternas framgång i valet. För att slippa tänka på Jimmie Åkesson och hans läskiga partikamrater har jag drömt mig bort till de sydtyska alperna istället, men nu funkar inte det längre.
Fy för alla inskränkta och snåla människor! Fy för att samma sak händer över hela Europa. Skäms på oss som aldrig lär oss av vårt förflutna, och som inte fattar att egenskaper som ödmjukhet, nyfikenhet och öppenhet är något som gör världen bättre.
Just nu är det inte lika kul som vanligt att vara svensk i Tyskland.
Fy för alla inskränkta och snåla människor! Fy för att samma sak händer över hela Europa. Skäms på oss som aldrig lär oss av vårt förflutna, och som inte fattar att egenskaper som ödmjukhet, nyfikenhet och öppenhet är något som gör världen bättre.
Just nu är det inte lika kul som vanligt att vara svensk i Tyskland.
Och apropå oktoberfest...
... så finns det såklart ett helt gäng att välja på även här i Berlin. Det är inte den riktiga grejen, men what the heck, man får ju Berlin på köpet!
Berliner oktoberfest
Ok, det kanske verkar lite futtigt jämfört med Münchens 200-årsfest, men Berliner oktobersfest fyller faktiskt också jämt. 60 år närmare bestämt och det ska firas på klassiskt oktoberfestöldrickarmanér: Dricka, sjunga, bröla, hicka, dricka, sjunga osv.
Pågår 29/9-10/10. Öppet mellan 15-23 på vardagar och mellan 14-24 fredag-söndag.
Felix-oktoberfest
Ölhävning på ett av stans glassigaste uteställen? Varför inte, kontraster är kul.
Pågår fram till den 25/9 och är öppet mellan kl. 18-24 på vardagar och mellan kl. 12-24 under helgen.
Humboldthafen, am Hauptbahnhof, Mitte,
Oktoberfest an der Fischerhütte
Här kan du ta en paus i öldrickandet för en promenad i naturen. Men sen går du tillbaka till ölen och schlagermusiken och dansar på borden tills solen går upp i äkta Bayernanda. Bitte.
Pågår mellan den 27/9 och den 30/10. Öppet onsdag-lördag från kl. 18.
Fischerhütte, Fischerhüttenstraße 136, Zehlendorf,
Spree wiesn
Gayoktoberfest, rocktoberfest (fyndigt namn), familjeoktoberfest (alkoholfri hefeweissen till barnen och schnappimusik?)... Här har festen ett nytt tema varje dag!
Pågår från nu och fram till den 10/10. Öppet från kl 14 på vardagar och från kl. 12 under helgen.
Humboldthafen, Friedrich-List-Ufer/Ecke Invalidenstraße, Mitte,
Ha nu så kul. Och så glömmer ni inte bort att äta något också (I know, jag är en tant, men det är helt ok).
Berliner oktoberfest
Ok, det kanske verkar lite futtigt jämfört med Münchens 200-årsfest, men Berliner oktobersfest fyller faktiskt också jämt. 60 år närmare bestämt och det ska firas på klassiskt oktoberfestöldrickarmanér: Dricka, sjunga, bröla, hicka, dricka, sjunga osv.
Pågår 29/9-10/10. Öppet mellan 15-23 på vardagar och mellan 14-24 fredag-söndag.
Kurt-Schumacher-Damm 207
13405 Berlin (Reinickendorf)
Felix-oktoberfest
Ölhävning på ett av stans glassigaste uteställen? Varför inte, kontraster är kul.
Pågår fram till den 25/9 och är öppet mellan kl. 18-24 på vardagar och mellan kl. 12-24 under helgen.
Humboldthafen, am Hauptbahnhof, Mitte,
Oktoberfest an der Fischerhütte
Här kan du ta en paus i öldrickandet för en promenad i naturen. Men sen går du tillbaka till ölen och schlagermusiken och dansar på borden tills solen går upp i äkta Bayernanda. Bitte.
Pågår mellan den 27/9 och den 30/10. Öppet onsdag-lördag från kl. 18.
Fischerhütte, Fischerhüttenstraße 136, Zehlendorf,
Spree wiesn
Gayoktoberfest, rocktoberfest (fyndigt namn), familjeoktoberfest (alkoholfri hefeweissen till barnen och schnappimusik?)... Här har festen ett nytt tema varje dag!
Pågår från nu och fram till den 10/10. Öppet från kl 14 på vardagar och från kl. 12 under helgen.
Humboldthafen, Friedrich-List-Ufer/Ecke Invalidenstraße, Mitte,
Ha nu så kul. Och så glömmer ni inte bort att äta något också (I know, jag är en tant, men det är helt ok).
2010/09/21
Med hopp om alpromantik och så lite oktoberfest
Nu pågår den för fullt - oktoberfest! Schlager, lederhosen, långbord och öl öl öl, överallt. Åtminstone i Sydtyskland och hör och häpna - vi planerar faktiskt att åka till München med omnejd i nästa vecka. Fast inte för att oktoberfesta så värst mycket (ta hand om ettåring och supa skallen av sig klockan nio på morgonen känns som en ödesdiger kombo. Eller ta hand om ettåring med rejäl ölbakfylla, gaaaa. No can do) men för att uppleva mer av Tyskland. Mer natur, mer autobahn, mer tyska dialekter och, om än inte på oktoberfestnivå, mer öl. Jag älskar alper. Och jag älskar att det finns en väg där i krokarna som heter Romantiska gatan. Jag vill ha romantik. Jag behöver romantik. Och alper.
Det finns en såpa som går typ varje dag på teve, den heter Sturm der liebe, och jag tänker mig att vår höstsemester i Sydtyskland ska bli som deras intro. Ska bara till lite sommarväder, softade linser och människor med puderlen hy. Kolla in här och wish me luck.
Det finns en såpa som går typ varje dag på teve, den heter Sturm der liebe, och jag tänker mig att vår höstsemester i Sydtyskland ska bli som deras intro. Ska bara till lite sommarväder, softade linser och människor med puderlen hy. Kolla in här och wish me luck.
2010/09/19
Lite kallt i paradiset
Berlin har många fördelar på bostadsfronten - du behöver inte stå i kö i trettio år för att få ett förstahandskontrakt, chansen att hitta en luftig sekelskiftsvåning är inte alls särskilt minimal och du behöver varken hosta upp med hundratusen svarta pengar eller ha en hyresvärd som är förälskad i dig för att få tag i en lägenhet mitt i stan. Dessutom är standarden på bostäderna ofta bra, inga vattenrör utanför fasaderna eller heltäckningsmattor i badrummen.
Men, det finns en liten detalj som gör sig påmind såhär på höstkanten, när temperaturen letar sig neråt och de regniga dagarna blir fler. En liten, men inte helt oviktig, detalj som framför allt gör mig väldigt frusen.
Luft. Berlinska lägenheter saknar luft.
Jag vet inte varför det har blivit såhär, men inbyggd ventilation är en lyx här. Inte ens i de helt nybyggda husen är det någon självklarhet och de som köper hus från ritning måste lägga till en hel del pengar för att få luftdrag utan att behöva öppna fönster i den färdiga byggnaden. I många hyreskontrakt står det att hyresgästen måste vädra ut hela lägenheten minst två gånger om dagen för att stället ska hållas fräscht och mögelfritt. Och inte hänga tvätt inomhus för undvika för hög luftfuktighet.
Det blir kallt när man öppnar alla fönster flera gånger om dagen! Och jag vill inte ens tänka på vilket slöseri med energi det är när vi samtidigt har elementen på fullt ös för att inte frysa ihjäl. Eller har jag fel? Jag hoppas det.
Men, som sagt, resten är ju helt fantastiskt. You can't have it all var det någon som sa och snart blir det ju vår igen.
Men, det finns en liten detalj som gör sig påmind såhär på höstkanten, när temperaturen letar sig neråt och de regniga dagarna blir fler. En liten, men inte helt oviktig, detalj som framför allt gör mig väldigt frusen.
Luft. Berlinska lägenheter saknar luft.
Jag vet inte varför det har blivit såhär, men inbyggd ventilation är en lyx här. Inte ens i de helt nybyggda husen är det någon självklarhet och de som köper hus från ritning måste lägga till en hel del pengar för att få luftdrag utan att behöva öppna fönster i den färdiga byggnaden. I många hyreskontrakt står det att hyresgästen måste vädra ut hela lägenheten minst två gånger om dagen för att stället ska hållas fräscht och mögelfritt. Och inte hänga tvätt inomhus för undvika för hög luftfuktighet.
Det blir kallt när man öppnar alla fönster flera gånger om dagen! Och jag vill inte ens tänka på vilket slöseri med energi det är när vi samtidigt har elementen på fullt ös för att inte frysa ihjäl. Eller har jag fel? Jag hoppas det.
Men, som sagt, resten är ju helt fantastiskt. You can't have it all var det någon som sa och snart blir det ju vår igen.
2010/09/16
Ick und blommorna
Jag älskar blommor. Jag vet inte vad de heter, hur länge de står sig eller hur man gör för att odla dem men jag älskar att köpa dem och att ha dem hemma. När jag var student lovade jag mig själv att så fort jag började tjäna pengar så skulle jag unna mig att alltid ha minst en bukett hemma, och det har jag hållit.
Och lyckliga jag som bor i berlin, där blommor kostar mindre än en latte to go och där det finns så fantastiskt mycket att välja mellan! Det är verkligen en stor fördel med att bo i den här stan. Billiga, vackra blommor, överallt. Yeay!
Och lyckliga jag som bor i berlin, där blommor kostar mindre än en latte to go och där det finns så fantastiskt mycket att välja mellan! Det är verkligen en stor fördel med att bo i den här stan. Billiga, vackra blommor, överallt. Yeay!
2010/09/13
Skrymmande poströst postad
Efter att ha legat på köksbordet i typ två veckor har jag äntligen fått iväg min poströst. Bra bra, nu kan jag sluta hetskolla på partiutfrågningar och debatter på SvtPlay. Det är gjort, jag har valt, vilket lättnad.
Men, och nu ska jag klaga en smula här, jag blir alltid lite tjurig när jag är tvungen att posta kuvert i A5-format här. Eftersom tyska posten räknar det som en skrymmande storlek kostar det minst 3,40 euro. Per brev! Fast det är klart, det kanske jämnar ut sig eftersom det är mycket billigare att skicka paket härifrån än från Sverige (bra tips för er som flyger hit med bara handbagage och sen råkar shoppa lite, bara att posta hem).
Och dessutom - i det här fallet är det ju verkligen värt det. 3,40 är ett helt överkomligt pris att betala för demokrati från utlandet.
2010/09/11
Livet och gräsplättarna
Jag har hittat Berlins motsvarighet till Stockholms Hammarby Sjöstad. En del av staden fast ändå lite lagom isolerat, nybyggt, rent, inga affärer, bara bohus. Vatten.
Stället kallas Stralau, är en halvö i Spree i närheten av Treptower Park och för att komma dit måste du korsa en bro, en järnvväg och sen en hårt trafikerad bilväg. Som sagt, lite lagom isolerat. Stralau befolkas av alla som längtade efter en liten gräsplätt som barnen kan springa på. Och snart kommer ännu fler - det byggs för fullt. Liksom på säkert hundra andra ställen här i Berlin. Överallt poppar det upp radhus med små gröna fyrkanter framför. Snart är alla de stora, tomma fälten som förut var så typiska för Berlin bebyggda. Det går fort och är lite spännande. Vem vet, kanske sitter jag på en sån där gräsplätt själv om några år? Dricker en cosmopolitan medan barnen leker med grannarna på plätten bredvid.
Stället kallas Stralau, är en halvö i Spree i närheten av Treptower Park och för att komma dit måste du korsa en bro, en järnvväg och sen en hårt trafikerad bilväg. Som sagt, lite lagom isolerat. Stralau befolkas av alla som längtade efter en liten gräsplätt som barnen kan springa på. Och snart kommer ännu fler - det byggs för fullt. Liksom på säkert hundra andra ställen här i Berlin. Överallt poppar det upp radhus med små gröna fyrkanter framför. Snart är alla de stora, tomma fälten som förut var så typiska för Berlin bebyggda. Det går fort och är lite spännande. Vem vet, kanske sitter jag på en sån där gräsplätt själv om några år? Dricker en cosmopolitan medan barnen leker med grannarna på plätten bredvid.
2010/09/09
En doft av hö
Ah, lantluft. Kväkande får och gnäggande hästar! Jag har varit på en liten utflykt, en jobbresa, till landsbygden kring Lüneburger Heide, precis söder om floden Elbe (som fungerade som gräns under DDR-tiden). Vägen dit kantades av stenhus, stenhus, stenhus. Och så autobahns klonade rastställen förstås. Området är ett poppis semestermål här i Tyskland och det kryllar av vandringsleder, små lanthotell och olika typer av nöjesparker.
Det var en härlig tripp och jag insåg hur mycket jag saknat doften av natur. Berlin är grönt och fint och har massor av fantastiska parker, men ibland behövs mer än så.
Det var en härlig tripp och jag insåg hur mycket jag saknat doften av natur. Berlin är grönt och fint och har massor av fantastiska parker, men ibland behövs mer än så.
2010/09/06
Höst. Nu med sol
Oh joy! Solen är tillbaka! Efter veckor av regn och DDR-gråa skyar behövs den, det började bli deppigt här och kändes inte alls inspirerande att tänka på vad hösten här i Berlin ska fyllas med. Vem vill göra något kul när det piskregnar och är 9 grader kallt? Men, med solen kom lusten och höstplanerandet är igång. Jag stolpar.
- Många sköna promenader i Volkspark Friedrichshain. Det är en schysst park året runt men är ändå allra bäst på hösten. Färgerna, den friska luften, en fika på Schönbrunn och en stund i lekparken. Med halsduken omkring sig. Och apropå parker så har Tempelhof gått och blivit en, öppen för allmänheten. Nu har jag definitivt ett skäl att hämta hit längdskidorna från Sverige, det lär ju bli grymma motionsspår på de gamla landningsbanorna. Om det blir någon snö vill säga.
- Mycket jobb. Mammaledigheten är slut och så fort dagis tar vid är det datorn, kaféer och kaffe som gäller. Just nu sitter jag mest på Coffeincentrale här i Friedrichshain när jag ska jobba. Mannen som har stället börjar alltid, och då menar jag verkligen varje gång jag kommer, att spela Norah Jones i högtalarna. Antingen har han typ bara tre skivor eller så har det med mig att göra. Jag ser kanske ut som tjej som gillar Norah Jones. Hur som helst, det kommer att bli mycket kaffe i höst och hans är gott och dessutom hemrostat. Och Norah Jones funkar fint att jobba till.
- Finsnabbmatsätande. Risotto kan vara den godaste maträtten som finns och nu har det till min stora lycka öppnat ett snabbmatsställe med det fantasifulla namnet RisOTTO som inte serverar något annat. Yeay! Jag testar och återkommer.
- Fler Hamam Für Frauen-besök. Jag vill bli mer sabunlamaskrubbad. Len, gör mig len!
- Mer Tyskland. Det är hög tid, jag vet, men i höst planerar jag upptäcka andra delar av det här landet än Berlin. Jag börjar i morgon med en utflykt västerut och hoppas på en resa till München med omnejd lite längre fram. Äntligen.
2010/09/05
En lördag
Först var det invigning av svenska mammor-kompisen Ulrikas nya barnklädesbutik Små i Charlottenburg (hon säljer svenska märken som fina Duns, Villervalla och Geggamoja) och sen soppa och folkfest på gatufestivalen Suppe und Mucke här i Friedrichshain. Det blev en kontrastrik (barnkläder möter punkkonsert) och festlig lördag. Och tittaikorstrött - ett normaltillstånd nu för tiden med en son som far fram i världen som en speedad... ja, hm.. ettåring. Det enda som funkar är att försöka bli lika speedad själv (kaffe gott folk. Jag drogar inget annat än kaffe).
2010/09/03
Bildjournalistik när den är som bäst
Jag har kollat in den nya utställningen på C/O Berlin, Magnum. Shifting Media. New Role of Photography. Den var bra. Full av fantastiska, vidriga och vackra bilder av vår galna värld. En del på gränsen till vad man står ut med att titta på, en del komiska och rara. Av de fotografer som visades upp blev Henri-Cartier Bresson och hans bilder från Sovjetunionen favoriten. Fascinerande. Här är ett litet klipp där snubben pratar lite själv om sitt fotograferande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
