Alla pratar svenska

Var bjuden på tjejkväll i går. Så härligt!

Och det lyxigaste av allt: Alla pratade svenska. 

För även om jag har hittat fina tyska vänner här i Berlin som jag absolut gärna sitter och tjattrar om kärleken, barnen, livet och besluten med, så blir det aldrig samma sak att göra det på tyska som på svenska. Dels för att mitt ordförråd helt enkelt inte räcker ännu för att jag i alla lägen och i alla samtalsämnen ska kunna säga det jag skulle ha sagt på svenska, och dels för att det fortfarande är ganska ansträngande att prata tyska. Det flyter ju på, det gör det ju, men hjärnan snurrar liksom några extra varv hela tiden och det tar på krafterna.

Och shit vad vi pratade i går. Helt oavbrutet och om allt.
Jag trodde att klockan var midnatt ungefär när jag första gången under kvällen kollade tiden.
Den var halv två.

Vid tre kom jag i säng, mina vänner. TRE PÅ MORGONEN. Som R sa, det har inte hänt sedan 2004.

Nåväl, det är inte sant.
Men ni fattar.

Mvh,
Småbarnsmorsan