Till pappa

Det är fars dag i dag. Och jag tänker på dig.
Öppnar upp det där rummet inom mig där jag har lagrat all saknad. Det gör ont, men jag gör det ändå. Måste göra det ibland.

Jag tänker på dig och önskar att du hade fått se mina barn.

Eje. Han ligger i soffan nu, nöjd över att få titta på tv mer än vanligt idag. Han är lite sjuk.
Mina fina pojke med alla sina idéer. Som älskar så mycket och vill så mycket och förstår långt mer än vad vi begriper att han förstår. Och som är så känslig, så full av empati och som suger in allt han hör och ser. Som behöver lugnet lika mycket som jag för att inte spinna iväg. Älskade barn.

Och så Isa, lilla fina Isa. Som alltid, alltid möter min blick med ett stort leende. Som måste vara en världens lyckligaste bebisar. "She has a very old soul", sa en klok kvinna som säkert visste vad hon talade om. I Isas leende finns svaret på alla viktiga frågor.

Och vet du, pappa, hon ser ut som jag gjorde. Tänk om du hade fått se det.

Och tänk om jag hade fått visa dig hur fint jag har det här.
I Berlin.
Där jag äntligen har hittat min rytm. Där jag har släppt på kraven och lärt mig att andas.

Jag tror att du hade förstått varför jag vill leva här. Bland de färgglada fasaderna. Jag tror att du hade förstått varför jag mår så bra av att fara fram på ojämna kullerstensgator i en stad där ingenting är perfekt. Till ytan. 

Jag saknar dig så mycket.