Sus som av vingar

Foto lånat av Svenska ambassaden i Berlin

Nämen hej! Det var ett tag sedan. Barn, sjukor, mycket jobb och en sväng till Sverige har hållit mig från bloggen (en väldigt snabb sverigesväng var det. Svisch dit, finfint möhipperi för en kär vän, några klunkar julmust och så svosch hem igen), men nu är jag tillbaka!

Jo hörni. Det var det här med julen. Den är ju i antågande. Eftersom Eje är så medveten om allt nu, och inte minst när det gäller julafton och jultomten och klappar och julsånger och godis i all evighet amen, så gäller det att anstränga sig. Jag vill ju såklart att han ska få den bästa julen som går att uppleva, att den ska vara så glittrande och magisk som en jul bara kan vara. Och förutom den lilla detaljen att jag inte kan hitta våra julsaker efter flytten, så känns det som att det kan gå vägen. Tyskland är ett bra ställe för julstämning, bara här i Berlin finns det cirka en miljard julmarknader att gå på och ni vet ju hur det pysslas under resten av året i det här landet så ni kan ju tänka er hur det är nu, veckorna innan jul.

Eje (och Isa förstås, men hon är mest intresserad av julklappspappret än så länge) kommer att få en svensk jul med allt vad det innebär, men med tyska inslag. St. Nicholas, lite stollen, några lebkuchen, extra mycket sauerkraut och korv. Det blir nog fint.

Men lucia. LUCIA! För mig är lucia nästan viktigare än julen, jag börjar närapå böla bara jag tänker på hur fint det är.  Kanske är det alla år i kör som gjort det, men jag tycker verkligen att lucia är den i särsklass vackraste högtiden vi har. Och den måste ju Eje få uppleva. Måste, måste, måste.

Frågan är bara hur? Det blir väl ett litet tåg här hemma förstås, för lillasyster (pappan hans är i någonstans i Afrika då), men jag tror att det kommer att krävas någonting mer för att han ska fatta grejen. Som den luciafantast jag är har jag bokat två biljetter till Berliner Dom där Stockholms Musikgymnasiums Kammarkör ska ha en luciakonsert, men att få en treåring att sitta stilla i en timme? Eh, nej. Jag får nog locka med mig någon annan.

Öppna förskolan på Svenska Kyrkan brukar alltid ordna något mysigt kring lucia, det är ett alternativ, och så skulle man ju förstås kunna organisera något i Svenska Föräldrar i Berlin. Jag lär ju inte vara den ende svenska föräldern här som är mån om att mina barn får lite lussefeeling.
Vi får se vad det blir.