Jag gör så mycket här som jag förmodligen inte skulle gjort om jag bott kvar i Stockholm. Sover en stund mitt på dagen till exempel. Eller slår mig ner på en bänk under långpromenaden för att bara sitta i några minuter. Sånt gjorde inte jag förut.
Idag var jag på kyrkogården som ligger mellan Landsberger allee, Richard-Sorge strasse och Friedenstrasse här i Friedrichshain. Det var fantastiskt. Krokuserna står i full blom och lila, vita och gula blommor har målat hela kyrkogården. Finns det något bättre än färgglada blomsterängar i mars, när allt varit grått så länge?
Och så har jag börjat på yoga. Det hade jag förmodligen inte heller gjort om jag bott kvar i Stockholm. Här är det nästan svårt att undvika - det ligger minst en yogaskola i varje kvarter. På yogan träffade jag en tjej som bott i Berlin i tre år. Hon trivdes också här, mycket för att Berlin är en så avspänd stad. "Jag tror att Berlin är så lugnt för att det är som en massa småstäder i en", sa hon.
Kanske. Jag vet bara att jag har mycket lättare att hinna njuta här än i mitt gamla liv. Förmodligen beror det mest på mig själv, men Berlins stillsamma, avspända lunk gör det lättare att stanna upp och bara vara lycklig.
2009/03/29
2009/03/26
De tyska neuroserna
Det brukar ju heta att vi alla har våra avigsidor, neuroser och knäppa saker för oss. Jag tror att det gäller för länder likväl som för enskilda människor.
Varje nation har sin egen personlighet. Den består, precis som hos en människa, av bra och dåliga sidor, olösta knutar och beteenden som ibland kan vara riktigt svåra att begripa sig på.
I Sverige har vi vår jantelag, vår ängslighet att sticka ut och göra fel - och sakta men säkert upptäcker jag Tysklands knasigheter. Att formulera det typiskt tyska i en mening är för tidigt, dit har jag inte kommit ännu, men små företeelser här och var tyder på att neuroserna finns där, bubblandes under ytan.
Vi kan börja med ramperna. Det finns inga här. Den som är rullstolsbunden eller har barnvagn får snällt ställa sig i hisskön. Om det finns någon hiss vill säga, handikappanpassningen i Berlin existerar men har inte alls kommit lika långt som i Sverige.
Inte så konstigt kanske, när de envisas med att installera dyra hissar vid varje trappsteg istället för att lägga dit en enkel ramp.
Ett bra exempel är bankautomaten några hundra meter härifrån. Min kompis, som ofta är ute och går med barnvagn, har svurit många gånger över de två trappstegen som leder upp till automaten. Och såklart, ingen ramp. Nu har de ansvariga äntligen tagit tag i problemet och installerat en liten hiss för att alla ska kunna ta sig dit. Bra så, MEN HALLÅ! En HISS! För två trappsteg? Hade det inte varit både enklare och billigare att lägga dit två skenor?
Vad den här rampskräcken beror på har jag ingen aning om, kanske är det ett tecken på att ingenting görs halvdant i det här landet. Att det ska vara noggrant, ordentligt, hela vägen. Finns det avancerad ingenjörskonst ska den liksom användas. En ramp, pah! Vad är det för fånerier? Äh, jag har ingen aning. En knäpphet är det i alla fall.
Däremot har jag förstått varför det inte används lustgas på tyska sjukhus. Här får en födande kvinna nöja med sig den syre som finns i rummet, någon roligare gas än så blir det inte, och det trots att nästan alla andra europeiska sjukhus gladeligen sätter på sina patienter en mask när smärtan blir för stor. En kvinna jag träffade, som arbetar som barnmorska, förklarade saken med att "vi tyskar har ett känsligt förhållande till gas, om du förstås vad jag menar..."
Det är alltså det stora dåliga samvetet som talar till oss. En rest från andra världskriget. Gas är för tyskar lika med skuld och skam. Snacka om neuros.
Sen har vi det här med ordningen. Nog för att det är trevligt många gånger med struktur men som med allt annat blir det ju knäppt när det går till överdrift. När killen framför i kön på Lidl packat om sina påse tre gånger för att få en perfekt tyngdfördelning kan jag få lust skrika "kom igen, loosen up! Det går bra ändå!". Eller när byråkratin kräver ytterligare en stämpel på ett redan överstämplat papper. Det här, tror jag, handlar om en nedärvd insikt om hur mycket mer pålitligt allt blir om alla följer reglerna. Och varför tyskarna är rädda för att saker inte ska bli som de förväntar sig, vet jag inte. Kanske för att det genom historien faktiskt gått åt helvete för dem ganska många gånger. De vet liksom att det kan gå fel, och de vet hur förödande konsekvenserna kan vara. En gissning bara.
Min upptäcktsfärd genom den tyska nationsidentiteten går vidare.
Varje nation har sin egen personlighet. Den består, precis som hos en människa, av bra och dåliga sidor, olösta knutar och beteenden som ibland kan vara riktigt svåra att begripa sig på.
I Sverige har vi vår jantelag, vår ängslighet att sticka ut och göra fel - och sakta men säkert upptäcker jag Tysklands knasigheter. Att formulera det typiskt tyska i en mening är för tidigt, dit har jag inte kommit ännu, men små företeelser här och var tyder på att neuroserna finns där, bubblandes under ytan.
Vi kan börja med ramperna. Det finns inga här. Den som är rullstolsbunden eller har barnvagn får snällt ställa sig i hisskön. Om det finns någon hiss vill säga, handikappanpassningen i Berlin existerar men har inte alls kommit lika långt som i Sverige.
Inte så konstigt kanske, när de envisas med att installera dyra hissar vid varje trappsteg istället för att lägga dit en enkel ramp.
Ett bra exempel är bankautomaten några hundra meter härifrån. Min kompis, som ofta är ute och går med barnvagn, har svurit många gånger över de två trappstegen som leder upp till automaten. Och såklart, ingen ramp. Nu har de ansvariga äntligen tagit tag i problemet och installerat en liten hiss för att alla ska kunna ta sig dit. Bra så, MEN HALLÅ! En HISS! För två trappsteg? Hade det inte varit både enklare och billigare att lägga dit två skenor?
Vad den här rampskräcken beror på har jag ingen aning om, kanske är det ett tecken på att ingenting görs halvdant i det här landet. Att det ska vara noggrant, ordentligt, hela vägen. Finns det avancerad ingenjörskonst ska den liksom användas. En ramp, pah! Vad är det för fånerier? Äh, jag har ingen aning. En knäpphet är det i alla fall.
Däremot har jag förstått varför det inte används lustgas på tyska sjukhus. Här får en födande kvinna nöja med sig den syre som finns i rummet, någon roligare gas än så blir det inte, och det trots att nästan alla andra europeiska sjukhus gladeligen sätter på sina patienter en mask när smärtan blir för stor. En kvinna jag träffade, som arbetar som barnmorska, förklarade saken med att "vi tyskar har ett känsligt förhållande till gas, om du förstås vad jag menar..."
Det är alltså det stora dåliga samvetet som talar till oss. En rest från andra världskriget. Gas är för tyskar lika med skuld och skam. Snacka om neuros.
Sen har vi det här med ordningen. Nog för att det är trevligt många gånger med struktur men som med allt annat blir det ju knäppt när det går till överdrift. När killen framför i kön på Lidl packat om sina påse tre gånger för att få en perfekt tyngdfördelning kan jag få lust skrika "kom igen, loosen up! Det går bra ändå!". Eller när byråkratin kräver ytterligare en stämpel på ett redan överstämplat papper. Det här, tror jag, handlar om en nedärvd insikt om hur mycket mer pålitligt allt blir om alla följer reglerna. Och varför tyskarna är rädda för att saker inte ska bli som de förväntar sig, vet jag inte. Kanske för att det genom historien faktiskt gått åt helvete för dem ganska många gånger. De vet liksom att det kan gå fel, och de vet hur förödande konsekvenserna kan vara. En gissning bara.
Min upptäcktsfärd genom den tyska nationsidentiteten går vidare.
2009/03/22
Nya demonstrationer
Ny helg, ny antinazistdemonstration i Friedrichshain. Den här gången med technotåg och clowner - protesterna börjar förvandlas till en folkfest.
Jag säger då det, berlinare hittar alltid anledningar till att festa.
Jag säger då det, berlinare hittar alltid anledningar till att festa.
2009/03/17
Vårsol!
Årets första berlinfrukost ute i solen! Ah, ljuva vår! Äntligen är du här! Och jag har hittat ett nytt bra frukostställe här i Friedrichshain - Café Tasso på Frankfurter allee 11. Här går tiden långsamt och väggarna dignar av begagnade böcker som alla kostar 1 euro att köpa. Ingen styling nånstans, bara mat, kaffe och böcker. Soft.
2009/03/15
Friedrichshain vägrar nazismen
Igår var det en demonstration på gatan utanför, igen. 200 människor, omringade av piketbussar och mängder av poliser i gröna uniformer. Demonstrationen var en protest mot att en butik i området som säljer friluftskläder har märket Thor Steinar i sortimentet. Märket sägs vara starkt förknippat med högerextrema rörelser och älskat av nazister. Och är det någonting Friedrichshainare hatar så är det invandrarfientlighet och högerextremism - butiksägare sätter upp "Friedrichshain mot nazister"-lappar i skyltfönstret, på somrarna pågår minifestivaler i antinazismens anda och titt som tätt anordnas demonstrationer som den i går.
Och engagemanget behövs, nynazismen i Berlin växer.
Butikens ägare har, så vitt jag vet, inte velat uttala sig.
Och invånarna i Friedrichshain kommer fortsätta att protestera.
Och engagemanget behövs, nynazismen i Berlin växer.
Butikens ägare har, så vitt jag vet, inte velat uttala sig.
Och invånarna i Friedrichshain kommer fortsätta att protestera.
2009/03/13
Svart svartare svartbar
Det är ingen hemlighet att Berlin är fullt av svartbarer. Bakom fönster som är mer igenbommade än vampyren Elis i Låt den rätt komma in hörs det punkiga basgångar och rågarv varje kväll (det finns några svartbarer på min gata, så jag vet). Och även om just mitt hus är olidligt tråkigt, befolkat av danskar som bara låtsas bo här och en och annan barnfamilj, så har jag faktiskt träffat folk som bott på ställen med alldeles egna små grannbarer - bara öppna för de som bor i huset. En tjej berättade att om var man sugen på att knarka lite var det bara att gå ner i husets sötdimmiga källare och andas några gånger. Varje natt var det världens superparty där och ölen kostade typ en euro.
Lite annat än gårdsfesten med grannarna i Sverige, och väldigt typiskt Berlin.
Den som skrapar på ytan här hittar så sjukt mycket. Jag överdriver inte, det pågår saker hela tiden - bakom dörrar, i gamla fabriker, källarutrymmen, bunkrar, lådor, på vindar, gårdar och i gudsförgätna förorter. Den som har tråkigt i Berlin får skylla sig själv. Fast det gäller förstås att hitta allt kul, bli inbjuden och släppas in bakom de igenbommade dörrarna - men det är en utmaning som hör till berlinvardagen.
Lite annat än gårdsfesten med grannarna i Sverige, och väldigt typiskt Berlin.
Den som skrapar på ytan här hittar så sjukt mycket. Jag överdriver inte, det pågår saker hela tiden - bakom dörrar, i gamla fabriker, källarutrymmen, bunkrar, lådor, på vindar, gårdar och i gudsförgätna förorter. Den som har tråkigt i Berlin får skylla sig själv. Fast det gäller förstås att hitta allt kul, bli inbjuden och släppas in bakom de igenbommade dörrarna - men det är en utmaning som hör till berlinvardagen.
2009/03/12
Det går inte att förstå
Hela Tyskland är i chock. I vardagsrummet berättar teveapparaten om det som hänt om och om igen. 16 människor är ihjälskjutna. Av en 17-åring. Vi skakar på våra huvuden, varför hände det igen? Det är så obegripligt. Obegripligt fruktansvärt.
2009/03/09
Varde ordnung - om de tyska systemen
Det tyska systemen är fascinerande. Och då menar jag inte något särskilt system, utan i allmänhet. De finns, men man kan inte se dem och de arbetar ständigt med att ordna våra liv. Den som försöker förstå hur de fungerar kommer med all säkerhet att ge upp inom en kvart, de har för länge sen blivit för komplicerade för att begripas. Jag tror att de är så noggrant utformade, så välskapta, att de börjat leva av sig själva. En strukturgud i lederhosen sade i begynnelsen "varde ordnung" och blåste liv i dem, och om alla människor utrotades skulle de tyska systemen, och råttorna förstås, vara de enda som överlevde.
Det är lite magiskt, när man tänker på det.
Det här fick jag ett strålande exempel på häromdagen när jag skulle gå till doktorn. Jag trodde att jag bara skulle träffa läkaren, inga konstigheter, men när jag kom dit fick jag höra att jag skulle till ett annat ställe. Systemet hade fixat så att jag inte alls skulle träffa min vanliga doktor, utan en superspecialist. Bara sådär. Och väl framme hos superspecialisten hade systemet sett till att jag, på en gång, fick träffa ytterligare en superspecialist, bara för säkerhets skull.
Nu undrar ni säkert vad det är för allvarlig och ovanlig sjukdom jag skulle få vård för - ingen alls svarar jag då. Jag skulle bara rutinkollas för världens vanligaste grej. Men istället för en rutinkoll blev jag übergenomgången så att ingenting kunde missas. Och visst, det här beror väl snarare på att läkarna här är överförsiktiga än på byråkratiska rutiner, MEN utan systemen hade det säkert inte fixats så ordentligt och på en gång. Varde ordnung.
Jag måste säga att jag hade en gnutta ångest när jag satt och väntade på den ena doktorn efter den andra - det är ju lite obehagligt att inte ha koll på vad som ska hända och, åtminstone för mig, ovant att inte ha styrt upp allting själv. För att lugna mig tänkte jag "det här är Tyskland, det är scary, men systemen har ordnat. Believe. Believe in the system".
Det är ju liksom lika bra för kontrollfreaket i mig att kapitulera. Åtminstone om jag ska bo i det här landet.
Det är lite magiskt, när man tänker på det.
Det här fick jag ett strålande exempel på häromdagen när jag skulle gå till doktorn. Jag trodde att jag bara skulle träffa läkaren, inga konstigheter, men när jag kom dit fick jag höra att jag skulle till ett annat ställe. Systemet hade fixat så att jag inte alls skulle träffa min vanliga doktor, utan en superspecialist. Bara sådär. Och väl framme hos superspecialisten hade systemet sett till att jag, på en gång, fick träffa ytterligare en superspecialist, bara för säkerhets skull.
Nu undrar ni säkert vad det är för allvarlig och ovanlig sjukdom jag skulle få vård för - ingen alls svarar jag då. Jag skulle bara rutinkollas för världens vanligaste grej. Men istället för en rutinkoll blev jag übergenomgången så att ingenting kunde missas. Och visst, det här beror väl snarare på att läkarna här är överförsiktiga än på byråkratiska rutiner, MEN utan systemen hade det säkert inte fixats så ordentligt och på en gång. Varde ordnung.
Jag måste säga att jag hade en gnutta ångest när jag satt och väntade på den ena doktorn efter den andra - det är ju lite obehagligt att inte ha koll på vad som ska hända och, åtminstone för mig, ovant att inte ha styrt upp allting själv. För att lugna mig tänkte jag "det här är Tyskland, det är scary, men systemen har ordnat. Believe. Believe in the system".
Det är ju liksom lika bra för kontrollfreaket i mig att kapitulera. Åtminstone om jag ska bo i det här landet.
2009/03/03
Våren är här!
Åh ljuvliga land, som ligger längre söderut än Sverige! Äntligen har våren kommit till Berlin! På lokalteven visar de de första krokusarna, vinterjackan är lite för varm och det bästa av allt - fågelkvittret är tillbaka!
2009/02/25
Oförutsägbart underbart
Jag vet att jag ofta tjatar om att Berlin har så bra second hand och vintageaffärer. Ni får säga till om det blir för mycket. Men nu har jag faktiskt ytterligare en anledning till varför det är så roligt att shoppa gamla grejer här: Det är så oförutsägbart och du är garanterad att hitta helt galna outfits!
Kolla bara in de här skorna min kompis ramlade över längst in i ett hörn i affären Stiefelkombinat på Eberswalder strasse 22 (min absoluta favoritaffär).
De är av plast, de är rosa, de går upp till låren och - de är i herrstorlek! Den kombon stöter man inte på varje dag.
Love it.
Kolla bara in de här skorna min kompis ramlade över längst in i ett hörn i affären Stiefelkombinat på Eberswalder strasse 22 (min absoluta favoritaffär).
De är av plast, de är rosa, de går upp till låren och - de är i herrstorlek! Den kombon stöter man inte på varje dag.
Love it.
2009/02/24
Tysk lycka över kunglig förlovning
Nu studsar de tyska damerna i sina blommiga scontosoffor! Lycka! De röda stugornas prinsessa är förlovad.
Tro mig, jag kommer märka minst lika mycket av bröllopet här som i Sverige.
Några länkar till tyska artiklar om förlovningen:
Die Welt
Bild
Berliner Zeitung
Tro mig, jag kommer märka minst lika mycket av bröllopet här som i Sverige.
Några länkar till tyska artiklar om förlovningen:
Die Welt
Bild
Berliner Zeitung
2009/02/23
Sju skäl för en februariweekend i Berlin
Att åka hit i maj är underbart. Syrénerna blommar, våren har blivit försommar och den stekande inlandshettan har inte slagit till ännu. Men det finns skäl att åka hit redan nu, när det är som slaskigast och ruskigast. Lite Berlin mitt i vintern gör nytta för själen.
Här är en lista på hur:
Upplevelseboost
Det är inte bara annorlunda här - med den rätta guiden i i handen (i bok, tidnings eller mänsklig form) kommer du garanterat uppleva fler och ballare saker i Berlin än vad du gör under ett år hemma. Det finns så mycket, det är bara att välja.
Mer lyx för pengarna
Enligt en lista som sajten hotels.com har sammanställt ligger Berlin riktigt bra till när det gäller att kunna bo lyxigt för inte så mycket pengar. För 1500 kr per natt får du inte mindre än 4.9 hotellstjärnor. Och det här gäller förstås inte bara boendekostnaderna.
Åk hit och skäm bort dig själv! Bo på ett mysigt lyxpensionat för en tusenlapp natten, ta en massage för 40 euro timmen och ät en trerätters för under 30 euro. Mmmmm.
Hela listan på mest lyxboende för pengarna hittar du här.
Bästa semesterkänslan
När jag frågade en tysk bekant varför han flyttat till Berlin svarade han "för att här känns vardagen som semester". Han har rätt. Stämningen är avslappnad, stressen känns långt borta och det händer kul saker nästan varje dag. Häng på kaféer, inspireras av kulturen och njut av livet. Det blir ett välkommet avbrott i den gråa sverigevardagen.
Godare öl
Glöm stockholmskrogarnas blaskiga Pripps blå för 57 kronor flaskan. Här kostar en stor, och väldigt god stark, 2,20 euro. Lycka.
Klubbarna är ballare
Om man ändå ska stå i kö i vinternatten är det väl bättre att så smånignom komma in till något som blir en upplevelse för livet, ett nattäventyr på riktigt, än att återigen upptäcka att man hamnat på Berns bara för att man inte kom på något annat.
Vintage vintage vintage
Det spelar ingen roll vilken årstid det är. Den bästa vintage och second handshoppingen här är inomhus och bättre än någon annanstans jag varit. Bara det ett skäl att åka hit.
En timme ljusare, mycket gladare.
Det är vinter här också, det är kallt, det är slask. Men god damn it det är ljusare! Längre dagar och breda gator gör intrycket mycket soligare än i Stockholm. För första gången på flera år är jag inte beredd att hugga av min högra arm för lite solsemester i februari.
Här är en lista på hur:
Upplevelseboost
Det är inte bara annorlunda här - med den rätta guiden i i handen (i bok, tidnings eller mänsklig form) kommer du garanterat uppleva fler och ballare saker i Berlin än vad du gör under ett år hemma. Det finns så mycket, det är bara att välja.
Mer lyx för pengarna
Enligt en lista som sajten hotels.com har sammanställt ligger Berlin riktigt bra till när det gäller att kunna bo lyxigt för inte så mycket pengar. För 1500 kr per natt får du inte mindre än 4.9 hotellstjärnor. Och det här gäller förstås inte bara boendekostnaderna.
Åk hit och skäm bort dig själv! Bo på ett mysigt lyxpensionat för en tusenlapp natten, ta en massage för 40 euro timmen och ät en trerätters för under 30 euro. Mmmmm.
Hela listan på mest lyxboende för pengarna hittar du här.
Bästa semesterkänslan
När jag frågade en tysk bekant varför han flyttat till Berlin svarade han "för att här känns vardagen som semester". Han har rätt. Stämningen är avslappnad, stressen känns långt borta och det händer kul saker nästan varje dag. Häng på kaféer, inspireras av kulturen och njut av livet. Det blir ett välkommet avbrott i den gråa sverigevardagen.
Godare öl
Glöm stockholmskrogarnas blaskiga Pripps blå för 57 kronor flaskan. Här kostar en stor, och väldigt god stark, 2,20 euro. Lycka.
Klubbarna är ballare
Om man ändå ska stå i kö i vinternatten är det väl bättre att så smånignom komma in till något som blir en upplevelse för livet, ett nattäventyr på riktigt, än att återigen upptäcka att man hamnat på Berns bara för att man inte kom på något annat.
Vintage vintage vintage
Det spelar ingen roll vilken årstid det är. Den bästa vintage och second handshoppingen här är inomhus och bättre än någon annanstans jag varit. Bara det ett skäl att åka hit.
En timme ljusare, mycket gladare.
Det är vinter här också, det är kallt, det är slask. Men god damn it det är ljusare! Längre dagar och breda gator gör intrycket mycket soligare än i Stockholm. För första gången på flera år är jag inte beredd att hugga av min högra arm för lite solsemester i februari.
2009/02/17
Hipp hipp riverdance
En kul grej med att byta land är att små vardagliga saker, som att gå ut på stan, kan förvandlas till en hel upplevelse. Hemma har jag för länge sen vant mig vid de panflöjtsspelande indianerna vid T-centralen, de skönsjungande Adolf Fredriks-barnen i Gamla stan och Horst som munspelsdiggar till sin radio på Drottninggatan. Här i Berlin är jag inte van vid något. Lördagsshoppingen i Mitte är ett äventyr.
Och häromdagen såg jag nåt som gjorde mig väldigt glad. 50 kids, alla i 16-årsåldern ungefär, stod på Alexanderplatz och dansade riverdance! Åtminstone såg det ut som det, fast musiken lät som en bisarr blandning av eurotechno och hårdrock och dansarna såg lite emoaktiga ut. Tänk er: Hårt sminkade tonåringar, med cigg i händerna, står på rad och sprätter med benen!
Senare på kvällen, under en middag med några tyska vänner, fick jag lära mig att det är en ny hipp danstil bland unga som slagit stort över hela Tyskland. Där ser man, sa jag och kände mig som en gammal invandrartant. Men det är det som gäller här alltså. Riverdance till eurotechno. Vad stilen heter har jag tyvärr inte lyckats luska fram - så långt sträckte sig inte våra tyska vänners kunskaper. Men så är ju vännerna en bra bit över 16 också.
Och häromdagen såg jag nåt som gjorde mig väldigt glad. 50 kids, alla i 16-årsåldern ungefär, stod på Alexanderplatz och dansade riverdance! Åtminstone såg det ut som det, fast musiken lät som en bisarr blandning av eurotechno och hårdrock och dansarna såg lite emoaktiga ut. Tänk er: Hårt sminkade tonåringar, med cigg i händerna, står på rad och sprätter med benen!
Senare på kvällen, under en middag med några tyska vänner, fick jag lära mig att det är en ny hipp danstil bland unga som slagit stort över hela Tyskland. Där ser man, sa jag och kände mig som en gammal invandrartant. Men det är det som gäller här alltså. Riverdance till eurotechno. Vad stilen heter har jag tyvärr inte lyckats luska fram - så långt sträckte sig inte våra tyska vänners kunskaper. Men så är ju vännerna en bra bit över 16 också.
2009/02/03
Förbud - men bara lite
Under mina åtta månader här har upptäckt att berlinare har svårt för förbud. Och då menar jag inte att hålla sig till dem, att lyda, utan att ge dem. Lite otippat kanske - tyskar är ju kända paragrafryttare - men de verkar trots det ha ett ambivalent förhållande till regler. Några exempel:
Felparkering
Ställer du bilen på ett olagligt ställe och får en böter, kostar den ofta inte mer än vad det skulle kostat att parkera. Runt 7 euro får du hosta upp. Jämför det med att parkera fel i Stockholm! Pah!
Köra för snabbt
Fortkörning åker folk fast för hela tiden i den här staden, hastighetskameror och snubbar med fartpistoler står överallt. Men vad får du betala? 10 km/h för fort ger en bot 15 euro! Det måste nästan kosta mer att skicka ut fakturan, med adminstration och porto. Knasigt.
Rökförbud
När rökförbudet skulle träda i kraft här i somras gick det sådär. Först gjorde Berlin som alla andra städer - sa nej till all rökning på allmänna platser, bara särskilt avsedda rökrum var ok. Men vad hände då? En bar, som bara bestod av ett enda rum och inte kunde fixa ett rökrum stämde staden för diskriminering - och vann! Så nu är det i princip okej att röka i alla barer med bara ett rum - vilket är de flesta.
Så kan det gå. Typisk tysk regel, som bara nästan är sträng.
Hur ska vi tolka det här? Kanske är det för att alla är så laglydiga som förbuden blir så snälla? Man vill ju inte styra folk för mycket, liksom. Eller, vad tror ni?
Felparkering
Ställer du bilen på ett olagligt ställe och får en böter, kostar den ofta inte mer än vad det skulle kostat att parkera. Runt 7 euro får du hosta upp. Jämför det med att parkera fel i Stockholm! Pah!
Köra för snabbt
Fortkörning åker folk fast för hela tiden i den här staden, hastighetskameror och snubbar med fartpistoler står överallt. Men vad får du betala? 10 km/h för fort ger en bot 15 euro! Det måste nästan kosta mer att skicka ut fakturan, med adminstration och porto. Knasigt.
Rökförbud
När rökförbudet skulle träda i kraft här i somras gick det sådär. Först gjorde Berlin som alla andra städer - sa nej till all rökning på allmänna platser, bara särskilt avsedda rökrum var ok. Men vad hände då? En bar, som bara bestod av ett enda rum och inte kunde fixa ett rökrum stämde staden för diskriminering - och vann! Så nu är det i princip okej att röka i alla barer med bara ett rum - vilket är de flesta.
Så kan det gå. Typisk tysk regel, som bara nästan är sträng.
Hur ska vi tolka det här? Kanske är det för att alla är så laglydiga som förbuden blir så snälla? Man vill ju inte styra folk för mycket, liksom. Eller, vad tror ni?
2009/02/01
Alter Schwede
Att tyskar älskar det svenska landskapet, våra faluröda hus och och älgar är ju ingen nyhet, men att de är så förtjust i oss svenskar också visste jag faktiskt inte. Här är det kul att berätta att man är svensk, folk lyser upp och blir alldeles till sig, börjar prata om sin mormor eller mamma som var i Sverige om somrarna som liten, om köttbullar, vårt vackra språk och att vi är så trevliga, allihop.
Och nu har jag upptäckt ett uttryck som verkligen visar vår popularitet. När tyskar blir positivt överraskade kan man ofta höra dem utbrista "alter Schwede!". Alltså "gammal svensk". Uttrycket används ungefär som "wow, är det sant, va bra!". Det finns en teori om att talesättet kom till någon gång under det trettioåriga kriget, då många svenska soldater tillfångatogs här. Efter ett tag fick de börja jobba för den tyska armén, och eftersom de visade sig vara så duktiga och lojala blev flera utnämnda till korpraler. När folk sen pratade om de svenska korpralerna kallade man dem ofta för "de gamla svenskarna", och efterom alla gillade dem så mycket så stannade uttrycket kvar i tyskan och började med tiden användas mer och mer som en allmän beskrivning av något oväntat, men väldigt positivt.
Det är inte utan att man blir lite stolt. Alter Schwede!
Och nu har jag upptäckt ett uttryck som verkligen visar vår popularitet. När tyskar blir positivt överraskade kan man ofta höra dem utbrista "alter Schwede!". Alltså "gammal svensk". Uttrycket används ungefär som "wow, är det sant, va bra!". Det finns en teori om att talesättet kom till någon gång under det trettioåriga kriget, då många svenska soldater tillfångatogs här. Efter ett tag fick de börja jobba för den tyska armén, och eftersom de visade sig vara så duktiga och lojala blev flera utnämnda till korpraler. När folk sen pratade om de svenska korpralerna kallade man dem ofta för "de gamla svenskarna", och efterom alla gillade dem så mycket så stannade uttrycket kvar i tyskan och började med tiden användas mer och mer som en allmän beskrivning av något oväntat, men väldigt positivt.
Det är inte utan att man blir lite stolt. Alter Schwede!
2009/01/29
Berlin as we know it
Vi har länge varit väldigt nyfikna på vad paret mittemot jobbar med. På kvällarna lyser hela gården upp ibland av fotoblixtar från deras lägenhet och flera gånger i veckan får de stora paket som kommer med bud. Ganska ofta är det vi som tar emot paketen, och då står de där och lockar oss i hallen tills våra mystiska grannar kommer och hämtar dem. Vad gör de? Vad fotar de? Vad innehåller paketen? Dildos? Asiatiska möbler? Hudkrämer?
Nu vet jag. Våra grannar säljer kinky underkläder via nätet. Paketen innehåller korsetter och svarta lackpumps. Svarta lackpumps som såklart fotas innan de läggs ut. Det var inte konstigare än så, och jag måste säga att det känns tryggt på något sätt. Babybutikerna tar över ute på gatorna, men Berlin as we know it lever vidare. I lägenheten mittemot!
Nu vet jag. Våra grannar säljer kinky underkläder via nätet. Paketen innehåller korsetter och svarta lackpumps. Svarta lackpumps som såklart fotas innan de läggs ut. Det var inte konstigare än så, och jag måste säga att det känns tryggt på något sätt. Babybutikerna tar över ute på gatorna, men Berlin as we know it lever vidare. I lägenheten mittemot!
2009/01/28
Portkoder vs portelefoner del 2
Ett litet tillägg till det förra inlägget, apropå att det inte finns några portkoder i den här stan. Igår gick låset till ytterdörren sönder och våra nycklar slutade helt att vara till någon nytta. Eftersom de flesta lägenheterna i vårt hus ägs av danskar som bor i Köpenhamn och ingen av våra tre tyska grannar var hemma, var vi helt enkelt utelåsta. Vaktmästarkillen vi brukar ringa till när något i huset är paj fegade ur när vi berättade hur det stod till - han var rädd för vad hans chef skulle säga om han hjälpte oss och chefen gick inte att ringa eftersom klockan var ganska mycket på kvällen (tack hierarkiska Tyskland, tack!). Så, om vi ville gå och lägga oss i vår egen säng var vi tvungna att själva ringa en jourhavande låssmed, och förmodligen betala för kalaset ur egen ficka också. Håhåjaja.
Efter ett tag kom vi på att även om punkarna i huset bredvid ser rätt farliga ut, så är de säkert snälla (det har ju varit min tes hela tiden). Vi traskade dit och började tokringa på alla porttelefoner där istället - nu var klockan någonstans efter midnatt. Efter en stund kom det ned en stackars kille i bara kalsongerna, barfota och med tuppkammen på svaj. Han släppte in oss på gården till hans hus och därifrån klättrade vi över ett högt staket till vår gård, och så äntligen var vi hemma.
Vilket äventyr. Bara för att det inte finns några portkoder.
Efter ett tag kom vi på att även om punkarna i huset bredvid ser rätt farliga ut, så är de säkert snälla (det har ju varit min tes hela tiden). Vi traskade dit och började tokringa på alla porttelefoner där istället - nu var klockan någonstans efter midnatt. Efter en stund kom det ned en stackars kille i bara kalsongerna, barfota och med tuppkammen på svaj. Han släppte in oss på gården till hans hus och därifrån klättrade vi över ett högt staket till vår gård, och så äntligen var vi hemma.
Vilket äventyr. Bara för att det inte finns några portkoder.
2009/01/27
Vardagsskillnader
Tyskland är inte Sverige. Så mycket har jag förstått. Men ju längre jag bor här desto mindre tänker jag på allt som är annorlunda, det nya har blivit vardag. Och så måste man komma ihåg att det inte är Pnom Penh jag flyttat till. Tyskland, eller åtminstone Berlin, är rätt mycket som Sverige, bara en nyans tyskare.
Så, för att jag inte ska glömma själv, och för att det är rätt kul att påminna sig, så kommer här en lista på några vardagliga saker som definitivt inte är som i Sverige.
1. Här går alla hundar lösa, de är ofta enorma men väldigt väluppfostrade. Stannar alltid före gatukorsningar och hälsar inte på andra hundar förrän de vet att de får. Det är värre med deras ägare som inte plockar upp bajset efter dem - det är ju knappast särskilt väluppfostrat. Hundbajs blir snabbt en del av den berlinska vardagen, tyvärr.
2. Det finns inga portkoder, bara porttelefoner, och här får sopgubbar, budmänniskor och hantverkare helt enkelt hoppas på att någon i huset är hemma och kan släppa in dem. Fungerade säkert som en dans så länge det satt en massa hausfraus och ugglade framför spisen men nu, när många av lägenheterna ägs av skandinaver som bara är här två veckor i juli, är det värre. Två-tre gånger om dagen ringer det på porttelefonen hemma hos oss. Tror jag i alla fall, jag är ju inte hemma hela tiden. Faktiskt.
3. Du kan köpa öl var tredje meter. Dygnet runt. Blod är tjockare än vatten, öl är viktigare är blod. Jag tror att tyskarna resonerar ungefär så. Ingen öl, inget liv.
4. Det nias fortfarande. Oerhört förvirrande, man lär sig reglerna för vem man ska nia och inte, men ingenting stämmer, någonsin. Nu niar jag hej vilt tills någon säger till mig att dua istället, fast då blir det knepigt eftersom ni-formen oftast är enklare att komma ihåg än du-formen. Fast än så länge är det inte ett jätteproblem eftersom mina formfel överskuggas av alla andra misstag jag gör när jag pratar tyska.
5. Ingen har hjälm på sig när de cyklar, inte ens barn. Och inte ens barn som sitter i en hemmagjord ranglig anordning på sin förälders styre. Jag är uppröd. Jag älskar cykelhjälmar. De är min livlina i berlintrafiken. Fast jag är ju en tönt, det är bara att acceptera.
6. Här bastar män och kvinnor tillsammans på badhus och på bastuklubar (för det finns faktiskt bastukubbar som är bastuklubbar på riktigt här, jag lovar). Helt spritt språngande. Vad händer om man träffar sin chef i bastun undrar jag, säger man ni till någon som är naken? Förmodligen, men lite konstigt. Fast det är nog rätt flummigt överhuvudtaget att råka hamna i samma bastu som sin chef.
7. Filmjölk, finns det något svenskare än det? Här finns det bara Kefir som är mycket lösare än vår fil, inte alls samma sak. Och när inte ens IKEA har matvaran man saknar (på IKEA finns både kaviar, köttbullar, Estrellachips och svensk smörgåsgurka) så blir man faktiskt påmind om att det trots allt är lite annorlunda här.
10. Och apropå mat, här är inte leverpastejen förpackad i en liten låda som i Sverige, här säljs den som en korv som man sen gröper ur. Typiskt tyskar, de vill alltid göra korv av allt.
Så alla ni som längtar hit, nu vet ni vad som väntar er. Hundbajs, Kefir och ständigt plingande porttelefoner. Vardag i Berlin. Annorlunda, men bara lite.
Så, för att jag inte ska glömma själv, och för att det är rätt kul att påminna sig, så kommer här en lista på några vardagliga saker som definitivt inte är som i Sverige.
1. Här går alla hundar lösa, de är ofta enorma men väldigt väluppfostrade. Stannar alltid före gatukorsningar och hälsar inte på andra hundar förrän de vet att de får. Det är värre med deras ägare som inte plockar upp bajset efter dem - det är ju knappast särskilt väluppfostrat. Hundbajs blir snabbt en del av den berlinska vardagen, tyvärr.
2. Det finns inga portkoder, bara porttelefoner, och här får sopgubbar, budmänniskor och hantverkare helt enkelt hoppas på att någon i huset är hemma och kan släppa in dem. Fungerade säkert som en dans så länge det satt en massa hausfraus och ugglade framför spisen men nu, när många av lägenheterna ägs av skandinaver som bara är här två veckor i juli, är det värre. Två-tre gånger om dagen ringer det på porttelefonen hemma hos oss. Tror jag i alla fall, jag är ju inte hemma hela tiden. Faktiskt.
3. Du kan köpa öl var tredje meter. Dygnet runt. Blod är tjockare än vatten, öl är viktigare är blod. Jag tror att tyskarna resonerar ungefär så. Ingen öl, inget liv.
4. Det nias fortfarande. Oerhört förvirrande, man lär sig reglerna för vem man ska nia och inte, men ingenting stämmer, någonsin. Nu niar jag hej vilt tills någon säger till mig att dua istället, fast då blir det knepigt eftersom ni-formen oftast är enklare att komma ihåg än du-formen. Fast än så länge är det inte ett jätteproblem eftersom mina formfel överskuggas av alla andra misstag jag gör när jag pratar tyska.
5. Ingen har hjälm på sig när de cyklar, inte ens barn. Och inte ens barn som sitter i en hemmagjord ranglig anordning på sin förälders styre. Jag är uppröd. Jag älskar cykelhjälmar. De är min livlina i berlintrafiken. Fast jag är ju en tönt, det är bara att acceptera.
6. Här bastar män och kvinnor tillsammans på badhus och på bastuklubar (för det finns faktiskt bastukubbar som är bastuklubbar på riktigt här, jag lovar). Helt spritt språngande. Vad händer om man träffar sin chef i bastun undrar jag, säger man ni till någon som är naken? Förmodligen, men lite konstigt. Fast det är nog rätt flummigt överhuvudtaget att råka hamna i samma bastu som sin chef.
7. Filmjölk, finns det något svenskare än det? Här finns det bara Kefir som är mycket lösare än vår fil, inte alls samma sak. Och när inte ens IKEA har matvaran man saknar (på IKEA finns både kaviar, köttbullar, Estrellachips och svensk smörgåsgurka) så blir man faktiskt påmind om att det trots allt är lite annorlunda här.
10. Och apropå mat, här är inte leverpastejen förpackad i en liten låda som i Sverige, här säljs den som en korv som man sen gröper ur. Typiskt tyskar, de vill alltid göra korv av allt.
Så alla ni som längtar hit, nu vet ni vad som väntar er. Hundbajs, Kefir och ständigt plingande porttelefoner. Vardag i Berlin. Annorlunda, men bara lite.
2009/01/16
Sköna dagar
Dagarna går, tempot är lugnt och skönt. Jag jobbar, tar långa promenader, upptäcker nya ställen längs vägen.
Snart kommer våren och jag ser fram emot att möta den här. Jag längtar efter sommarmyllret nere på Simon Dach, efter det sköna hänget på uteserveringarna.
Men till dess har jag det riktigt bra i min vinterjacka när jag promenerar genom Friedrichshain. Det var det här livet jag drömde om.
Snart kommer våren och jag ser fram emot att möta den här. Jag längtar efter sommarmyllret nere på Simon Dach, efter det sköna hänget på uteserveringarna.
Men till dess har jag det riktigt bra i min vinterjacka när jag promenerar genom Friedrichshain. Det var det här livet jag drömde om.
2009/01/14
Upptäckarlusta och vardagskultur
Det har varit dansdagar här i Berlin. Tanztage Berlin är en festival för unga, oetablerade dansare som pågår i tio dagar varje år. Biljetterna till föreställningarna kostade mellan 8 och 14 euro, inte särskilt billiga alltså, ändå var det slutsålt varje kväll.
Det är så ballt med den här stan - att kulturen är så integrerad i vardagslivet att det inte alls är ovanligt att se en experimentell superarty dansföreställning före fredagsölen. Inte konstigt att så många unga konstnärer tar sig hit för att komma igång med sina karriärer. Här vågar människor lägga biljettpengar på osäkra kort, hur ska man annars upptäcka det nya?
I Stockholm måste du vara etablerad för att bli frilansare, här gör det inget om du är grön som ett grässtrå i april. Du kan få jobb ändå. Fast det är klart, rik blir du inte.
Det är så ballt med den här stan - att kulturen är så integrerad i vardagslivet att det inte alls är ovanligt att se en experimentell superarty dansföreställning före fredagsölen. Inte konstigt att så många unga konstnärer tar sig hit för att komma igång med sina karriärer. Här vågar människor lägga biljettpengar på osäkra kort, hur ska man annars upptäcka det nya?
I Stockholm måste du vara etablerad för att bli frilansare, här gör det inget om du är grön som ett grässtrå i april. Du kan få jobb ändå. Fast det är klart, rik blir du inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
